Efter över 40 år i exploitationfilmens tjänst blev detta Doris Wishmans sista film, en modern Ed Wood-film om en ful ankunge som blir vacker och populär genom att döda folk genom en oförklarig, magisk amulett. Att Wishman vid 90 års ålder fortfarande hade sin knasiga kreativitet intakt är halva nöjet med den här filmen, där folk dricker ”cola med en skvätt grädde” och hånglar i parker medan tvättbjörnar tittar på. Filmen börjar komiskt, med löjliga överdrifter och superkonstigt skådespeleri, för att sedan bli rätt behjärtansvärd när storyn väl kommer igång. Cameos av John Waters, b-filmsdrottningen Linnea Quigley och B-52’s-sångaren Fred Schneider. Inspelad 2002 och släpptes fri (snarare än distribuerades) postumt.