I The Amazing Transplant, som måste vara en av de sämsta filmer som någonsin gjorts, får vi följa en grimaserande gubbe, som ska föreställa vara polis, på jakt efter sanningen om hans systerson, en till synes vanlig ung man som stryper kvinnor med guldörhängen (faktiskt lägger han händerna om dem och de dör, det är egentligen oklart hur det går till). Kan det vara så att han opererat till sig en psykopatpenis? Liksom de flesta av Doris Wishmans filmer är denna odugligt gjord, men sättet den liksom experimenterar med en ordentlig narrativ gör den omöjligt långtråkig, trots många komiska lågpunkter och udda detaljer.
I Love Toy tar hon steget ut och gör vad som enklast kan beskrivas som ren porr. Också denna film handlar om en gubbe (samma skådespelare) som förlorar hela sitt leverne i ett parti gin rummy – lösningen blir att ge bort sin tonårsdotter en natt; hans motståndare, en annan gubbe, visar sig tyvärr vara en sadomasaochistisk knäppgök. Denna moderna de Sade-parodi är slak på alla sätt, men fascinerande antierotisk och mansfientlig, just på de sätt som Wishmans filmer är när de är som ”bäst”.