Screwballversion av Alfred Tennysons ofta omgjorda epos ”Enoch Arden” om en man som gifter om sig efter att hustrun befarats död varpå strul uppstår när den första hustrun återvänder. Cary Grant och Irene Dunne är ganska nedtonade i huvudrollerna, och överhuvudtaget saknar man lite energi i tempot, men skådespelarna håller det hela igång; Randolph Scott kanske mest minnesvärd som atletisk rival till Grant. Filmen faller inom ramarna för vad som kan betraktas som en komediklassiker men jag föredrar nog den piggare nyinspelningen med Doris Day från 1963 (Smekmånad på tre).