Det finns ett genialt trick till Renny Harlins bästa filmer; de börjar med en pitch som är nästan för enkel, men ändå lockande, sedan någonstans längs vägen tappar de bollen och all anspråk på logik, men vid det laget är man med i tempot och fast i den opretentiösa energin som följer med på åkturen; The Long Kiss Goodnight är det stiligaste exemplet, med ambitiösa actionscener och ett gott sinne för noir, tack vare Shane Blacks omisskännliga dialoger, läckert skoningslösa. Sam Jackson kämpar något för att hitta fotfäste i filmen (men klarar sig bra) och huvudattraktionen är Geena Davis som utforskar den gemensamma nämnaren mellan en iskall lönnmördare och en dålig mamma. Filmen lämnar en med känslan av att alla mammor sparkar röv till vardags. Det är också en av de bästa sena julkvällsfilmerna i historien.