När jag var filmvetarstudent skrev jag ett eller annat examensarbete där jag diskuterade kroppsligheten och materialismen i amerikanska genrefilmer – jag minns särskilt en analys av The Ring som handlade om hur desperat den var med alla sina fysiska faror och mycket konkreta hot mot kroppen (i jämförelse med den tydligt effektiva Ringu, där blotta idén om ett hemsökt videoband räckte för att en film skulle kallas ”skräck”). När jag såg The Tuxedo började jag tänka på den uppsatsen igen, eftersom The Ring kom samma höst och liknande jämförelser skulle kunna tas upp mellan dess logik och den för The Tuxedo kontra Jackie Chans Hongkong-filmer… The Tuxedo är emellertid bara en väldigt, väldigt sorglig film. Även om det bör noteras att Jason Isaacs gör en James Bond som förmodligen är den mest Ian Fleming-trogen. Något av ett slöseri, eftersom hans roll ska vara en spoof.
Ett svar på ”The Tuxedo (2002)”