Gösta Ekman fick nog av den här serien och hoppade av skutan inför denna sjätte del. Den svarta diamanten har därför, åtminstone för mig, släpat på ett dåligt rykte, som om det inte är en film någon borde ha bemödat sig med att göra.
Riktigt fel! Ekmans avhopp verkar istället ha lett till en kreativ uppryckning. Storyn har mage att sno större delen av Langs mästerverk Doktor Mabuses testamente (!) men resultatet är märkligt nog effektivt – Lang passar traditionen man arbetar i här; den typ av gammaldags kuppkomedi som man såg spåren av till och med i en så dyster film som M.
Den svarta diamanten är också riggad med massor av bra gags, ambitiöst genomtänkta scenarier och riktigt bra takt, vilket är ovanligt för svensk film. Istället för Ekmans alltid något bisarra och lite småsnuskiga teamleder får vi motsatt energi från Peter Habers lågmälda läkare som lider av ett konstant nervsammanbrott; Haber är evenuellt Sveriges bästa nu levande komiska skådespelare och han driver dessa procedurer vackert.