En mer invecklad version av Sova med fienden som ändå försöker leka med förväntningarna genom att börja som en falsk J.Lo-romcom, med titelkort som påminner om lika opålitliga tv-reklamer – pojke möter flicka, äktenskap och barn följer; ack, mannen visar sig vara en våldsam tyrann och hon måste fly samt, när han inte ger sig, hitta sätt att slå tillbaka. Berättelsen är resultatet av att manusförfattaren Nicholas Kazan (son till Elia!) mjölkade Thelma & Louise-kon för allt det var värt; han gör det kvinnliga våldsoffret till en självständig agent genom ett par väldigt vilda excentriciteter och knasiga överdrifter – det leder till en film som både är skräpigt lättsedd och sorligt tillfredsställande, trots att intrigen delvis påminner om mjukporr från 90-talet. Intrigen är stolpig och skev, men att den blev så sågad när den kom måste ha haft något att göra med att manliga kritiker inte kunde acceptera att hata en man så mycket som den här filmen vill att man ska hata mannen här (trots att våldsamma hämndrullar knappast är nyheter), särskilt inte till förmån för en söt, åtråvärd kvinna som blir butchig rallarfajtare. Idag känns det som en slabbig Netflix-film i mängden, men den slår de flesta andra på fingrarna.