En fenomenal karaktär: En fisförnäm lastbilschaffis som tycker sig vara för bra för jobbet han faktiskt har; han är isolerad i sin låda som en James Stewart på vägen, noga med att se varje detalj i varje bilfönster men helt ouppmärksam på hur saker faktiskt ligger till. Så när han upptäcker en seriemördare, och dras in i dennes katt- och råttalek, hinner det gå för långt innan det är för sent.
Regissören Richard Franklin praktiskt taget tigger om att göra Psycho II, vilket han också fick; kanske i och med denna australiensiska rökarrysare, pepprad med referenser till Hitchcock (Fönstret åt gården framför allt), vilket är en intressant spegling av huvudpersonen. Detta är en välgjord och medryckande thriller, absolut, men det är en arbetarklassfärgad rulle (med ett par noga placerade kommentarer om fackföreningar och strejkrätter) som slår med hela näven snarare än ena lillfingret á la Hitch. En vintage-prime Jamie Lee Curtis fin som liftaren som blir sidekick. Samma sak där förresten: Jamie Lee Curtis är rätt långt från Grace Kelly.