Rear Window. 1954 USA 112 min. färg/35mm/1.66:1. R: Alfred Hitchcock. S: James Stewart, Grace Kelly, Wendell Corey, Thelma Ritter, Raymond Burr, Judith Evelyn, Ross Bagdasarian, Georgine Darcy, Sara Berner, Frank Cady, Jesslyn Fax, Rand Harper, Irene Winston, Havis Davenport.
Evigt imiterad Hitchcock-klassiker där en rullstolsbunden pressfotograf (Stewart) tillsammans med sin societetsflickvän (Kelly) och sköterska (Ritter) börjar spionera på grannfönstret, övertygade om att ett mord har begåtts. Den sommarsvettigt harmoniska stämningen, med underliggande spår av perversion, binder ihop den geniala intrigen, förgylld av en nervig Stewart, en sval Kelly och en krass Ritter, en trio med krafter som hela tiden spelar mot och med varandra. Många av Hitchcocks filmer bygger i grunden på kontrasten mellan ologiska och absurda berättelser och ett superkontrollerat, mekaniskt berättande; ingen annan kommer i närheten av att vara ett lika bra exempel som denna. Via de många undertexterna börjar filmen leva sitt eget liv; ingenting hade fungerat utan det brokiga grannskapet, till exempel; detta är en film som tematiskt handlar om relationer, dels romantiska men i förlängningen även mänskliga överlag. De övergripande harmonierna och dissonanserna i fotot och klippningen, ljudarbetet och personregin, alltsammans är felfritt och sublimt. Detta är avancerat filmskapande som arbetar på alla växlar samtidigt utan att tappa bort sig själv eller någonsin framstå som något annat än självklart och fjäderlätt. Inte undra på att filmen lett till hundratals (över?)tolkningar som gjort den till en aldrig sinande oljekälla på kurser i filmvetenskap. Baserad på en novell av Cornell Woolrich. Filmad i 1.37. 5/5 10/10. 2005, 2018, 2024.
