Here goes!
Samma procedur som förra Äret, och Äret innan det, och Äret innan det och Äret innan det.
För egen del mĂ„ste jag sĂ€ga att sommaren 1999 var min Richard Linklater-sommar. Jag var tretton, Ă€gde en skateboard jag inte visste hur jag skulle anvĂ€nda, Ă„t hallonlakrits tills gommen var frĂ€tt, hĂ€ngde runt i galleriorna med ens egna Jays och Silent Bobs pĂ„ jakt efter ”eye contact” (nog om det). Hemma hade vĂ€ggen full med affischer av Darth Maul… som nĂ„got slags psyko.
Ja alltsÄ, pÄ tal om det. Jag förstÄr att Avengers Àr kul och bra och viktigt (?) men var ni inte dÀr 1999 sÄ vet ni inte hur ett ljuvligt mörkt hot kan torna upp sig över ens vardag. Jag har tidigare skrivit mer utförligt om saken.
Denna hade jag pÄ QuickTime, och jag tittade pÄ den uppskattningsvis 15 gÄnger om dagen (Àn i dag ger den mig shivers, om jag ska vara helt Àrlig):
I övrigt var sommaren 1999 förhoppningsvis sista gÄngen jag gick i sandaler. HÀlften av mina klÀder var barnklÀder jag slutat vÀxa ur. Resten var rÀtt spejsiga saker. Jag minns en skum blÄ tröja med dragkedja, vars mÀrke var en stor utÄtbuktande plastbricka, antar att det skulle vara coolt. Skorna kom frÄn DC, solglasögonen var smÄ och runda och blÄtintade och överallt hade folk sÄna dÀr fiskarmössor pÄ sig.
Det lÄter kanske inte som mycket, men ni ska bara veta.
Soundtrack:
BILLBOARDLISTAN 8 MAJ 1999
- Ricky Martin – Livin’ La Vida Loca
- TLC – No Scrubs
- Sixpence None The Richer – Kiss Me
- Sugar Ray – Every Morning
- Cher – Believe
- Busta Rhymes feat. Janet Jackson – What’s It Gonna Be?!
- Whitney Houston feat. Faith Evans & Kelly Price – Heartbreak Hotel
- Goo Goo Dolls – Slide
- Monica – Angel of Mine
- JT Money feat. Sole – Who Dat
Singeletta i Sverige (tredje veckan): Vengaboys – Boom, Boom, Boom, Boom!!
Etta pĂ„ svensktoppen (tredje veckan): Charlotte Nilsson – Tusen och en natt
THE MUMMY (1999)
LĂ„t oss genast konstatera den stora skillnaden mellan 1998 och 1999 – vi gĂ„r frĂ„n regn till sand!
Var och varannan film 1998 var som sagt darrkall, plaskblöt och drypande. Paletten för 1999 Ă€r istĂ€llet mycket varmare – sandgul och orange Ă€r den tveklöst mest Ă„terkommande fĂ€rgen, gĂ€rna i kombination med djungelgrön och sĂ„na dĂ€r ”smaragdnyanser” av rosa och lila, ibland med starka ljusa kontraster som ibland till och med gĂ„r över till fluorescent.
Sandgul Ă€r förstĂ„s The Mummy, som kom med svenska titeln ”Mumien” pĂ„ svensk bio lite senare – tekniskt sett en remake pĂ„ Mumien vaknar med Karloff, men mest av allt en Indiana Jones-variant, och möjligen med pitchen ”OK sĂ„ lĂ„t oss göra rĂ€ttvisa Ă„t den andra halvan av Stargate, genom att göra det bra” – Brendan Fraser fick av sig sina djungel-George-paltor en gĂ„ng för alla hĂ€r som vidskeplig Ă€ventyrare rĂ€ddad av pryd bibliotekarie (Rachel Weisz) pĂ„ en skattjakt i Egypten dĂ€r de förstĂ„s vĂ€cker surmulne Arnold Vosloo till liv.
Gillar att skĂ„despelaren faktiskt heter Arnold Vosloo. Det Ă€r helt i linje med Max Schrek eller Bela Lugosi.  Voooooslooooo….!
Jag sĂ„g filmen nĂ€r det begav sig men minns inget av upplevelsen. Jag har sett om filmen flera gĂ„nger men minns Ă€ndĂ„ aldrig nĂ„got av den. Jag vet att den Ă€r lĂ€tt att se pĂ„ och inte alls dĂ„lig… men den Ă€r nog för lĂ€tt att se för den verkar försvinna (som i sand!) sĂ„ fort den blir sedd.
A MIDSUMMER NIGHT’S DREAM
SÄ tillÄt mig att upprepa: Djungelgrönt, orange och smaragdfÀrger!
1999 hade dem in spades och de Ă€r praktiskt taget drĂ€nkta i den hĂ€r pĂ„kostade versionen av En midsommarnattsdröm som ser ut att vara inspelad i en sĂ„dan dĂ€r gammal kĂ€rlekstunnel – rökmaskinen Ă€r stĂ€ndigt pĂ„slagen och överallt verkar det mekaniska grodor guppa sina huvuden lĂ„ngsamt upp och ner.
Filmen i sig Ă€r, kanske dĂ€rför, lite mekanisk. Man hade hyrt in sĂ€kra men lite mellanmjölkiga Michael Hoffman för regin och ensemblen var den typiska Ă€ngsliga blandingen av högt och lĂ„gt – Kevin Kline som Botten, Michelle Pfeiffer som Titania, Stanley Tucci som Puck, all’s fair, men sĂ„ Calista Flockhart som Helena (Ă€eee?) och en rĂ€tt sĂ„ halvmogen Christian Bale i Patrick Bateman-figur som Demetrius.
Gott om fler skÄdespelare finns att se dock, de ser bra granna ut allihop och saker som kostym och make-up lyser i mörkret.
Men som sĂ„ ofta sker i Shakespearefilmer sĂ„ vĂ„gar ingen riktigt ta tag i materialet och göra nĂ„got annat Ă€n det förvĂ€ntade – sĂ€rskilt hĂ€r Ă€r det förödande att de inte fick fatt i den spontanitet och den organiska mystik som Ă€r pjĂ€sens sjĂ€lva poĂ€ng och drivkraft.
BLACK MASK
Den hÀr filmen gjordes redan 1996, men jÀnkarna mixtrade ihop en tio minuter kortare (jag vill minnas dubbad) version som senare kom pÄ svensk VHS, sÄ Black Mask gills att nÀmnas.
Det var Jet Lis sista Hongkong-film innan flytten till Hollywood (Ă„ret innan var han som bekant tystlĂ„ten lakej i Dödligt vapen 4) och det var helt klart en film som erbjöd en rimlig mĂ€ngd av saker som kunde göra hans fans nöjda â en totalt orimlig story, inte minst, dĂ€r han spelar en supersoldat som inte har nĂ„gon kĂ€nsel efter ett gammalt misslyckat militĂ€rt experiment. Hans gamla kolleger har totat ihop sig för att sno information frĂ„n polisen varpĂ„ han mĂ„ste bli superhjĂ€lte med Kato-mask.
Gott om överstiliserade actionscener och knasig humor, Ă€ven om filmen kan uppfattas som migrĂ€nframkallande överklippt och hysterisk â tomt gestikulerande skurkar, förvirrande ickelogik och trist kvinnosyn (varning för en obscent skrikande comic relief) hjĂ€lper inte heller. Inte stor filmkonst, men det Ă€r vad det Ă€r, och i alla lĂ€gen har det varit svĂ„rt att hitta den hĂ€r filmen i Hongkong-original, sĂ„ helt rĂ€ttvisa kan jag inte göra den.
REVELATION
Och pĂ„ tal om filmer som flyter runt pĂ„ YouTube – jag mĂ„ste bara fĂ„ nĂ€mna Revelation, ett ostigt stycke kristet spec-fic som kom till vĂ€rlden samma helg som The Mummy, fulltankad pĂ„ milleniebuggskrĂ€ck och lĂ€ngtan efter apokalyps.
Det Ă€r en uppföljare till en direkt-pĂ„-video-film frĂ„n Ă„ret innan med den muntra titeln Apocalypse â och naturligtvis gjordes Ă€ven tvĂ„ uppföljare till – och det hela ska utspela sig efter guds âuppryckandeâ, det vill sĂ€ga nĂ€r alla goda kristna förts till himen och bara syndarna blivit kvar.
Jeff Fahey (nu borde du verkligen börja bli intresserad) spelar anti-terrorpolis som kommer i kontakt med rebeller (âhatersâ) som listat ut att profeten som hyllas som Messias egentligen Ă€r Satan. Mysteriet leder rebellerna till en tekno-komplott! Ty djĂ€vulen vill utplĂ„na mĂ€nskligheten genom virtual reality-glasögon – det Ă€r en kosmisk film som man nĂ€stan mĂ„ste se ihop med The Matrix, vars release mirakulöst nog varit för nĂ€ra inpĂ„ för att Revelation ska kunna vara en ripoff.
En av skĂ„despelarna heter Carol Alt, som om hon ber om att fĂ„ bli kallad Carol Alt Delete. Hon spelar en blind kvinna som via djĂ€vulens VR-glasögon fĂ„r tillbaka synen. Att hon haft det jobbigt som blind vet vi, för tidigare har hon fumlat med armarna över ett skrivbord och suckat: ”I’m still blind!”
UpphovsmÀnnen bakom denna serie gjorde Àven en liknande filmserie kallad Left Behind, som senare mynnade ut i filmen med Nicolas Cage. Det finns mÄnga djur i herrens hage!
TEA WITH MUSSOLINI
VÄrens sista suck kom med Franco Zeffirelli, den gamle finliraren, och hans filmatisering av sin egen sjÀlvbiografi. Det Àr en OK men lite avmÀtt och osammanhÀngande film om en förÀldralös pojke som blir uppfostrad av en grupp brittiska och amerikanska aristokratkvinnor under Mussolini-eran.
Kvinnorna spelas av Cher, Judi Dench, Joan Plowright, Maggie Smith och Lily Tomlin sĂ„ naturligtvis bĂ€r ensemblen hela filmen – och, okej, de autentiska toskanska miljöerna skadar inte heller. BerĂ€ttelsen saknar dock en tydlig röd trĂ„d, karaktĂ€rerna har ingen riktig poĂ€ng och fascismens verklighet Ă€r konstigt frĂ„nvarande. Inte heller kĂ€nns berĂ€ttelsen speciellt personlig, Ă€ven om hantverket Ă€r subtilt nog för att göra filmen sebar (om Ă€n lĂ€ttglömd).
Ăverlag kĂ€nns det som den typ av sövande harmlösa historiskt inramade film man tvingades se i skolan, som om det vore en kul belöning.
TRIPPIN’
Och pĂ„ tal om filmer som inte flyter runt nĂ„gonstans, Trippin’, en senior-high school-film med Deon Richmond som rökig sistaĂ„rskille som mĂ„ste get his shit together inför vuxenlivet. OcksĂ„ med Donald Faison of later ”Scrubs” fame.
Ja… mĂ€ueu? Jag har inte sett den hĂ€r filmen och inte du heller, men den verkar ha vissa eventuella likheter med en film vid namn The Wood som vi ska titta pĂ„ lite senare. Det var lĂ„ngfilmsdebut för regissören David Raynr, vars senaste film var 2012 Ă„rs Christmas in Compton. Ack, jag saknar plötsligt mina gamla outlet-onsdagar.
Och hey, postern Ă€r för bra för att inte beundras. Och, Ă„terigen, fĂ€rgschemat 1999 ain’t no lie. SĂ„g inte din film ut som en mango sĂ„ var den ute.
PĂ„ svenska biografer dessa veckor kunde man se den usla Ădets makt med Sandra Bullock och Ben Affleck – en usel film, men onekligen otroligt smaragdgrön och orange. Helt i linje med fĂ€rgschemat var Ă€ven dĂ„ bioaktuella Clintan-melodramen Ăgonblicket före tystnaden som ocksĂ„ var orange och sandbrun. I storstadens k-mĂ€rkta salonger gick kinesiska Bara vĂ€nner, nĂ„gra till körde nog Stephen Frears Hi-Lo Country och tvĂ„ andra importerade 1998-titlar var familjefilmen Ett litet mirakel – Simon Birch och Star Trek Insurrection.
FREDRIK FYHR
Soundtrack #2:
BILLBOARDLISTAN 15 MAJ 1999
- Ricky Martin – Livin’ La Vida Loca
- TLC – No Scrubs
- Sixpence None The Richer – Kiss Me
- Sugar Ray – Every Morning
- Cher – Believe
- Busta Rhymes feat. Janet Jackson – What’s It Gonna Be?!
- Whitney Houston feat. Faith Evans & Kelly Price – Heartbreak Hotel
- JT Money feat. Sole – Who Dat
- Maxwell – Fortunate
- Jordan Knight – Give It To You
Singeletta i Sverige (fjĂ€rde veckan): Vengaboys – Boom, Boom, Boom, Boom!!
Etta pĂ„ svensktoppen (fjĂ€rde veckan): Charlotte Nilsson – Tusen och en natt
Ett svar pĂ„ âđœ Biosommaren 1999 – Vecka 19-20â