fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

  • Le fond de l’air est rouge (1977)

    Chris Markers minst sagt gedigna, glupskt allomfattande krönika över den nya vänsterns uppkomst under 1960- och 70-talet, med start i Vietnamkriget och slut i studentrevolterna 1968, en kulminering av vad Marker bistert antyder var ett “rött luftslott”. Denna historiska genomgång, som metodiskt går igenom ett par ämnen, politiska utmaningar och historiska bakgrunder, är knappast en…

  • Sköna maj (Le Joli Mai, 1963)

    En av Chris Markers mest berömda dokumentärer, ett kollage av intervjuer gjorda i Paris i maj 1962, för Marker synonym med slutet på kriget i Algeriet. Människor från olika samhällsklasser intervjuas om skenbart vardagliga och mångsidiga samtalsämnen, men Markers följdfrågor till de stackars parisianerna är passiv-aggressiva, ideologiska torpedskott och filmen andas en sorts tjurighet över…

  • Bomber och granater (The Strong Man, 1926)

    Frank Capras långfilmsdebut är känd som den överlag bäst ansedda komedin med Harry Langdon, som när det begav sig var lika stor som Chaplin. Denna har honom som belgisk soldat som efter första världskriget letar efter den amerikanska jäntan han blivit brevvän med – en jakt som får honom att börja ramla runt bland diverse…

  • Vägen till Santa Cruz (Ride Lonesome, 1959)

    En av många säreget melodramatiska westerns av doldisen Budd Boetticher. Denna handlar om en bytesjägare som eskorterar en mördare till Santa Cruz – på vägen får han dock sällskap av rivaler som är sugna på att själva lämna in fången för lösensumman; efter sig har de mördarens bror som såklart vill befria honom. Det blir…

  • Nausicaä från Vindarnas dal (Kaze no tani no Naushika, 1984)

    Miyazakis andra långfilm – en ambitiös filmatisering av hans egen manga – innebar startskottet för Studio Ghibli. Huvudpersonen är en pacifistisk ung hjältinna som i en postapokalyptisk värld desperat försöker att medla fred mellan stridande klaner omringade av de livsfarliga ruinerna från vår värld, t.ex gigantiska, köttätande insekter och radioaktiva jättemonster. Det är sannerligen lätt…

  • Leende löjtnanten (The Smiling Lieutenant, 1931)

    Ernst Lubitschs andra film med Maurice Chevalier var en stor succé för Paramount, men Maurice själv sade senare att han gjorde filmen på rutin eftersom han egentligen sörjde sin mor som nyligen hade gått bort. Ett fakta som kan lägga sig som en blöt filt över en mindre minnesvärd – dock aldrig dålig – ”wienesare”…