En av Chris Markers mest berömda dokumentärer, ett kollage av intervjuer gjorda i Paris i maj 1962, för Marker synonym med slutet på kriget i Algeriet. Människor från olika samhällsklasser intervjuas om skenbart vardagliga och mångsidiga samtalsämnen, men Markers följdfrågor till de stackars parisianerna är passiv-aggressiva, ideologiska torpedskott och filmen andas en sorts tjurighet över att ytterst få människor verkar intresserade av att prata politik. Markers misslyckade försök att förhålla sig ”neutral” (en tydligt övermäktig utmaning som han likväl verkar inbilla sig att han lyckas med) häller smolk i bägaren på denna lätt neurotiska film. Som ett tidsdokument är filmen emellertid ofta oerhört vacker. Yves Montand är berättarröst (och sjunger en sång i mellanakten), i den engelska versionen är det Simone Signoret. Återutgiven 2006 i en officiell version kortad 20 min.
Lämna ett svar