Kategori: Filmloggen

Tarkovskijs långfilmsdebut, en sublim filmatisering av en roman av Vladimir Bogomolov, är en av de vackraste pärlorna från den ryska töväderseran. Handlar om en hämnd- och krigslysten tolvårig pojke i andra världskriget vars föräldrar dödats av tyskarna – berättelsen är lika mycket en krigsskildring som det är en extremt okonventionell bildungsroman och, kanske främst, ett…

En av många tågfilmer från 1926. Denna handlar om upprörda rälsarbetare som motas av det snikna och skoningslösa järnvägsbolaget som i hemlighet saboterar sin egen järnväg. En god bolagsmedlems dotter (Eva Novak) tar reda på sanningen och teamar upp sig med förmannen Cullen Landis – de är ett underskattat, fotogeniskt par, och deras energi hjälper…

Puristisk sci-fi från 50-talet, alltid uppskattad men av någon anledning tidigt bortglömd, om forskare som undersöker mystiska föremål vilket gradvis tar dem närmare utomjordingar – vilka i sin tur visar sig ha en helt annan plan för människorna än vad som brukar vara fallet i sådana här filmer. En imponerande metodisk berättelse som tålmodigt växer…

De fem första avsnitten av TV-serien ”Battleship Galactica” hopslagen till en långfilm, med förlängda och bortklippta scener insatta. Denna berättelse – mer vuxen än Star Wars och mer realistisk än Star Trek – utspelar sig många millennium in i framtiden, då mänskligheten sedan länge tappat bort jorden lever i koloniserade rymdskepp. Den inte helt självklara…

Osedvanligt usel uppföljare där den forcerade storyn bara är början av problemen; en pajig gangster är ute efter hämnd på Bruce Willis’ skendöda gangster så han kidnappar (av någon annledning) hans ex-fru (Natasha Henstridge) som numera är gift med tandläkaren Matthew Perry. Liksom en manusförfattare som trasslat in sig innan de börjar ser denna film…

Känd som den första splatterfilmen – en regelrätt amatörfilm där usla ”skådespelare” försöker gestalta jakten på en satanistisk seriemördare som vill hacka upp sina lik och offra dem till Ishtar. Många likdelar täckta av korallrött låtsasblod; man hade önskat sig en roligare milstolpe i skräckgenren – det finns gott om exploitationregissörer med charm och personlighet…

Ett till exempel på Robert Eggers typiskt utstuderade, levande dockteater – en nyinspelning på Murnaus stumfilmsklassiker, och en tämligen trogen sådan, som använder en stor del av speltiden åt att fetischistiskt betona estetiska detaljer, allt i desperat hopp om att skapa stämningar som kan utplåna alla andra frågetecken. De flesta av skådespelarna är tyvärr fast…

Högst medelmåttig melodram om krigsveteranen Johnnie Walker som vill hjälpa sin käresta (som måste ha pengar till sin halvblinde fars ögonoperation) genom att börja jobba mot att bli järnvägschef. Diverse intriger följer – habilt genomfört men inte speciellt upphetsande; tågfinalen mot slutet står sig slätt mot flertalet andra tågfilmer från stumfilmseran, flera av dem bara…

Jean Renoirs väldigt dekorativa tolkning av HC Andersens saga, en fyrarullare där hans hustru Catherine Hessling har huvudrollen – inte en flicka, då, utan en fullvuxen kvinna vars utanförskap förskjuts (i sann franska anda) bort från det humanistiska perspektivet mer åt det existentialistiska. Större delen av filmen består emellertid av Hessling irrar runt bland julkanderliknande…

Ett svagare samarbete mellan Marlene Dietrich och Josef von Sternberg, hastigt hopslängd av Paramount efter Blå ängeln och Marocko; Marlene är återigen gatuvandrande damsell som får höja på ögonbrynen och se blasé ut som österrikisk spion – hon blir indragen i romantik med rysk överste (Victor McLaglen) i en intrig som är inspirerad av verklighetens Mata…