Känd som den första splatterfilmen – en regelrätt amatörfilm där usla ”skådespelare” försöker gestalta jakten på en satanistisk seriemördare som vill hacka upp sina lik och offra dem till Ishtar. Många likdelar täckta av korallrött låtsasblod; man hade önskat sig en roligare milstolpe i skräckgenren – det finns gott om exploitationregissörer med charm och personlighet (från Ed Wood till Doris Wishman) men Herschell Gordon Lewis är inte en av dem. Det uppenbara problemet med den här begåvningsbefriade produktionen är att upplevelsen av den är lika långtråkig som att titta på någons hemmavideofilmer.