Kategori: film

Det har gått för lång tid sedan jag såg Micheauxs Within Our Gates för att jag ska komma ihåg mycket av den, och tyvärr verkar det som att jag inte skrev något om den när jag såg den (note to self: skriv alltid) annat än några anteckningar; ”quaint” kallade jag det, med en ”väldigt udda…

För fem år sedan skrev jag detta om De röda skorna: I mitten av De röda skorna uppstår en sjutton minuter lång danssekvens – rent tekniskt är det ett balettnummer, men Moira Shearer dansar genom visuellt spektrala rum som inte existerar i någon annan verklighet än den cinematiska, den som bara hon och vi kan uppleva. Ord…

Denna brittiska 50-talsrysare börjar som en relativt rudimentär sak; en korsning mellan The Magnetic Monster, med ett osynligt monster (praktiskt för budgeten), skapat på grund av någon form av ”atomkraft” eller annan, och Tourneurs Demonens förbannelse, med dess mitt-ute-i-ingenstans-mysterium. Major Marshall Thompson är Vår Man, som försöker ta reda på vem (eller rättare sagt vad)…

Somliga tycker att den här filmen är konstig, kanske för att den inte riktigt följer någon formel (och därmed ingen särskild ton). Den börjar som en Indiana Jones-film med en massa ståhej, så man skulle kunna förvänta sig ett matinéäventyr om en manlig krigskorrespondent (Ray Milland) som förföljs världen runt av en modig romantisk kvinna…

Eftersom jag hittills inte varit något fan av Ernst Lubitschs stumfilmsdramer stålsatte jag mig verkligen inför Anna Boleyn. Inte ens Leonard Maltin gillar den här. Men jag blev positivt överraskad. Berättelsen är kanske för bra för att förstöras. Det börjar som en berättelse om makt och nekelser, där Emil Jannings spelar kung Henrik VIII, en…

Jag älskade att gå igenom 2002 under 2022, men jag tvivlar allvarligt på att jag kommer att ägna lika mycket uppmärksamhet åt 2003 under 2023. Det är bara inte samma sak. 2003 är alldeles för Just Married, det vill säga filmer som jag aldrig sett eftersom det inte fanns någon fördel med mina tvivel. 20…

Jag älskar Ernst. Lubitsch, då. Men jag blir gång på gång besviken över att Ernst Lubitsch, som gjorde så otroliga komedier, kommer till sådan korta när det gäller andra genrer. Särskilt från den stumfilmsera som jag håller så varmt om hjärtat. Hans melodramer, inklusive Carmen från 1918 (kanske mest känd på sin tid), kan ha…

Det måste finnas någon sanning i en film. Det finns ett arv mellan berättelsen och berättaren, något smittar alltid av, det är personligt. En bra berättare vet detta och kontrollerar varje skrymsle och vrå av berättelsen för att se om det är något som känns störande eller är falskt; de behandlar historien som ett uppdrag,…

Även om han gjorde några fantastiska filmer är John Ford för mig i grund och botten bara teknik. Till och med hans roligaste filmer (som Diligensen) eller hans mästerverk (som Vredens druvor) tycker jag om trots Ford, inte på grund av honom. Av vad jag har sett av hans tidiga stumfilmer verkar de verifiera mina…