fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Kategori: film

  • Drumline (2002)

    Det är mycket lätt att underskatta denna ungdomsfilm om dryg trummis som kommer till musikcollege där han drillas hårt för att fungera med skolans berömda paradorkester; hans stora begåvning, och inte minst hans ego, börjar snart krocka med den seriöse orkesterledaren (Orlando Jones) som sätter musikens kvalitet och orkesterns teamwork främst. Uppenbarligen kan man göra…

  • Skruva den som Beckham (Bend It Like Beckham, 2002)

    År 2002 ansågs denna film vara irrelevant och alltför formulärisk (övertydliga budskap ansågs i allmänhet vara ooriginellt och banalt) men de flesta tyckte att den var trevlig ändå. 20 år senare har ingen något emot formler, för ingen förväntar sig originalitet, och det är omodernt att tänka i termer av kvalitet, och det en gång…

  • Barbershop (2002)

    Det här är, olikt Friday, precis filmen man vill ha när man ser en komedi med Ice Cube; en perfekt slice-of-life-matiné där isbeatet spelar frustrerad musiker som ärvt sin pappas frisörsalong – filmen hänger hela sin story på hans misstag att sälja stället (samt en sidointrig om en stulen bankomat) men detta handlar såklart först och…

  • Den stillsamme amerikanen (The Quiet American, 2002)

    Phillip Noyce har gjort ett par hyggligt underskattade actionfilmer men här – när han ger sig på den andra filmatiseringen av Graham Greenes roman om spioneri och kärlek i upptakten till Vietnamkriget – hittar han ingenting kul att göra. Michael Caine spelar reporter i Vietnam år 1952 som har en relation med vietnamesisk ung kvinna…

  • Agent 007… med rätt att döda (Dr. No, 1962)

    Jag tror inte på att skapa något i efterhand. Man kan jämföra en uppföljare med föregångaren men inte tvärtom. Dr. No är en stor filmklassiker delvis för att det helt enkelt inte fanns något där innan. Man får föreställa sig en värld utan James Bond, en där Ian Fleming-filmatiseringar bara är en intressant idé och…

  • Blonde (2022)

    Förutsatt att filmer överhuvudtaget har en framtid, kommer Blonde att bli ihågkommen och sannolikt återuppskattad tillbaka till sina fjorton minuter långa stående ovationer i Venedig. Jag känner för den precis vad jag kände för Andrew Dominiks Jesse James-film. Kort sagt: Den är fascinerande, och närmar sig det mästerliga, även om det hela i slutändan blir…

  • Lilja 4-ever (2002)

    Den andra gången jag ser den här filmen. 20 år senare är upplevelsen identisk. Det är en film som lämnar en i en krater, skapad under 109 minuter av ens egna försvarsmekanismer. Men det är inte en våldsam eller motbjudande film utan öppen och kärleksfull. Den frågar dig (inte mig eller oss, dig) om du…

  • Sucker Punch (2011)

    Ett grandiost misslyckande som i princip bara består av ett enda långt, överstiliserat montage där sexuellt utnyttjad tonårstjej hamnar på mentalinstitution där hon inför en lobotomi drömmer sig bort till fantasivärldar där hon är bordellstrippa och flyr från fängelset tillsammans med andra fångar/hjältinnor genom att, i ytterligare fantasiscenarion, slåss mot drakar, kriga i Vietnam, fäktas…

  • Scrooged – spökenas hämnd (Scrooged, 1988)

    Behöver man förfesta med en julfilm innan man drar på Die Hard så är Scrooged filmen man ska göra det med. Antar jag. Om man är trött på Gremlins. Men jag var inte förtjust i Scrooged när jag var liten och den visar sig vara ännu värre än jag minns. All respekt till Richard Donner (för hans bra filmer) och Bill Murray…

  • Ett år med tretton månar (In einem Jahr mit 13 Monden)

    Intensiv, fängslande film om en fd slaktare som genomgått en könsoperation på grund av en olycklig kärlek och nu måste leva med konsekvenserna och sin nya identitet. En av Fassbinders bästa, och en av hans personliga favoriter, inspirerad av älskaren Armin Meiers självmord. Som många Fassbinderfilmer är denna lång och full av utsvävingar men denna…