Kategori: 80-tal
-
📼 The Caller (1987)
The Caller (1987) Kvinna som verkar bo i stugan från Evil Dead accepterar när Malcolm McDowell knackar på dörren en mörk kväll och säger att han måste använda telefonen för att han har bilproblem (för helvete människa, ring polisen!!!!) De försöker därefter prata varandra till döds; faktiskt går hela filmen ut på att de ska…
-
📼 Runaway (1984)
Runaway (1984) Inte-så-storslagna dagar med Tom Selleck som framtidssnut i jakt på köksmaskiner som löper amok i Michael Crichtons numera högst retrofuturistiska, elektro-actionfilm. Gene Simmons spelar skurken med sömngångaraktigt flin och filmen har gott om antiklimaktiska scener där feltänkt futuristiska skrothögar beter sig konstigt. Jag uppskattar särskilt den oavsiktligt Buñuelska scenen där en yuppiefierad Kirstie…
-
💿 The Presidio (1988)
Tänk att Sean Connery är med i den här filmen. Det hade man inte kunnat tro. Även när filmen är slut måste man fråga sig om han faktiskt var där. Det borde ju ha märkts. Nej, det är inte ofta filmer är så här fadda och anonyma. The Presidio är en film ingen inblandad vill…
-
💿 Purpurfärgen (1985)
För varje år som går desto märkligare lär Purpurfärgen bli. Den är så otroligt vacker och så otroligt fel. Den vill så väl, och har ett så gott hjärta, och är verkligen också berörande ibland, och den borde bara inte ha kommit men nu när den är här vet man inte vad man ska göra…
-
💿 Hope and Glory (1987)
Jag har aldrig riktigt förstått tesen som säger att man inte kan skriva något förrän man har något att skriva om. Inte ens när författaren sades vara död, och postmodernismen var som mest fashionabel på 80-talet, verkade det som att någon egentligen trodde på det. Jag har alltid tagit för givet att författaren åtminstone levt…
-
💿Flugan (1986)
Alla minns det fantasifulla äckelpäcklet i Flugan – så mycket sekret i en och samma film! – men när man ser den drabbas åtminstone jag av en märklig ömhet. Det finns en hudlöshet i den här filmen, inte bara bokstavligen (!) utan även på någon mer intuitiv nivå. Orsaken är att berättelsens karaktärer inte går…
-
📀 Star Wars: Episod V – Rymdimperiet slår tillbaka (1980)
Det är en film om ödet, om hemligheter och rädslor, om familj, om kriser och trauman. Den är mer än bara den bästa delen i en serie rymdfilmer. Det är en krok i kulturhistoriens gälar, och den drar det förflutna vidare in i framtiden. Det är, som Luke säger på Dagobah, ”något bekant med det…
-
💿 Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984)
”Anything goes” var ordet. Jag gillar hur den låter i början, Cole Porters dänga framförd på mandarin av Kate Capshaw i ett shownummer i 30-talsstuk. Det är absolut de bästa minuterna i Indiana Jones och de fördömdas tempel, tveklöst en av Steven Spielbergs sämsta filmer. Vissa håller inte med, förstås, för i skrivande stund har…
-
💿 Stand by Me (1986)
De fyra pojkarna lämnar sin stad. De ger sig ut i vildmarken. De har hört talas om ett lik. Några dagars vandring bort ska det ligga. Naturligtvis måste de se efter, och kanske bli kända på kuppen. De är tolv. Deras vandring är lika självklar som obegriplig, lika dum som meningsfull. Livet är bara nästa…
-
💿 Dirty Dancing (1987)
Är inte Dirty Dancing den filmiska motsvarigheten till att ligga i hängmattan och inte göra ett dugg? Hela filmen är som en glass som långsamt smälter. Allt i den gör att man tänker på alla dessa kravlösa, ljumma sommarkvällar… sådana där… såna som man… typ aldrig upplevt egentligen. De tycks alltid finnas för ens inre…