Troligen den första filmatiseringen av Doyles klassiker. Och den är gjord i Tyskland! Inte nog med det: tyskarna gjorde en annan version av romanen 1929 och sedan ytterligare en 1937. Det verkar som om tyskarna älskade ”Baskervilles hund” mer än engelsmännen gjorde!
Jag är kluven till den här versionen från 1914. Å ena sidan har den en viss stil, särskilt mot den sista tredjedelen. Å andra sidan har romanen omformats för att passa 1910-talets krimformula, det vill säga långsökta heister och dubbelspel med maskerader i typisk Feuillade-stil. Liksom Sherlock Holmes-filmen från 1916 är det hela byggt på en pjäs, så vi talar alltså om flera grader av omstöpningar.
Inte fel i sig, såklart, men ändringarna i materialet är särskilt löjliga. För att Holmes ska ha en elak fiende att bekämpa avslöjas mysteriet nästan omedelbart och vi spenderar en hel del av filmen tillsammans med den löjliga skurken, som springer omkring i Baskervilles herrgård och på hedarna. När han hör att Henry Baskerville vill skicka efter Sherlock Holmes lägger han dynamit i brevlådan. Ingen märker smällen, antar jag, eller att brevlådan plötsligt blivit svart och pyrande.
Följaktligen dyker Holmes inte upp förrän sent i matchen. Han deltar då i vad som sedan länge blivit en löjligt maskerad, där skurken låtsas vara Holmes och Holmes klär ut sig till skurken. Det är som att vi plötsligt är inne i en Shakesepare-fars.
Intrigen är bara alldeles för dum för att få kallas Baskervilles hund! Men ganska lite är känt om produktionen, och jag antar att tanken är att det ska vara en komedi. I så fall är det en ganska underhållande film. Men om vi ska vara ens måttligt seriösa här så är filmen bara en massa knas.