Denna ockulta historia av Rex Ingram är filmhistoriskt intressant som Hollywoods svar på den tyska expressionismen – Paul Wegener (das Golem själv) spelar läbbig charlatan som utger sig för att ha hypnotiska krafter som han förlamar sitt kärleksobjekt (Alice Terry) med. Hon är i sin tur högst förvirrad, och vill mycket hellre låta sig tjusas av charmant kirurg (Iván Petrovich) men vad hon inte vet är att Wegener i själva verket är en bluffmakare som opererat hennes ryggrad. Den för konkreta och bokstavstrogna intrigen gör det svårt för den här filmen att riktigt svepa in en i sina dramatiska bilder, men det hela är stämningsfullt på ett ytligt sätt och den sista rullen kommer verkligen igång och består av många häpnadsväckande sekvenser. Dekoren påminner inte så lite om James Whales Frankenstein några år senare och det är svårt att inte se denna film som en brygga mellan stumfilmseran och Universals monsterfilmer på 30-talet.