Sedvanligt besynnerlig Rivettefilm, gjord efter Céline och Julie gör en båttur, om två kvinnliga figurer som rör sig i och kring Paris av till en början obegriplig anledning. Det visar sig att de är solens och månens döttrar och att de är på jorden för en ständigt återkommande batalj om en magisk diamant som kan ge segraren ett dödligt liv på jorden. Saker blir faktiskt inte mer begripliga för det, ska sägas, men Rivettes tvärsäkra vision har sådan auktoritet och övertygelse att man är villig att följa med i det hypnotiska berättandet, som ytterst sällan leder till några excesser, även om estetiken demonstrerar som få andra filmer hur 60-talets Flower Power gick över till en begynnande new age-rörelse på 70-talet, med distinkta dofter av tarot- och kristallmystik. Lustigt nog är intrigen, som torde ha varit högst esoterisk när det begav sig, lite mer igenkännbar årtionden senare från Hollywoods fantasy- och superhjältefilmer; Rivette å sin sida ska ha inspirerats av ockulta rysaren Det sjunde offret från 1943 och det är svårt att inte läsa det hela som åtminstone delvis en studie i gränslandet mellan verkligheter och fiktioner; liksom i tidigare filmer söker Rivette inte efter eskapism utan snarare ”inskapism” – vilka av tillvarons begränsningar är reella och vilka påverkas av fantasin? För svårt för Sverige var det, hursomhelst, då denna aldrig visades på bio här.