Anspråkslös slice-of-life-komedi om strulig tjugonåntingtjej som upptäcker att hon är sex månader gravid – utan att ens vara i närheten av att veta vad som är upp och ner i tillvaron vill hon inte bli mamma, men det är för sent för abort, så vad göra? En fin studie i ambivalens – huvudpersonen har svårt att formulera sig, likaså alla de välmenande figurerna i hennes omgivning (schyssta dejten, självupptagna pappan, barnlösa systern m.m) – och de trovärdiga dialogerna och den livliga personregin gör att man inte ställer för många frågor om filmens skissartade strukturer och omständigheter (var är hennes egna föräldrar, till exempel?) Byggd på en grafisk roman av Inga H. Särtre och en akilleshäl är själva titelfiguren, en streckgubbe som representerar babyn och som Thorp för diverse dialoger med; detta inslag blir aldrig meningsfullt för berättelsen, och det är det största tecknet på att filmen inte riktigt vet hur den ska göra för att bli mer angelägen. Att allting hade fungerat lika bra utan ninjababy själv är å andra sidan inte direkt en brist – filmens drivkraft är dess attityd och den fungerar likväl som en kul typ av ”anti-graviditetskomedi”. 2024.