Inflytelserik, hypnotisk japansk noir om en spelberoende lönnmördare som kommer ut ur fängelset, dras till ung kvinna han träffar i spelhallarna och/men sedan tvingas återgå till dödandet. Inte mycket till intrig men Masahiro Shinodas hyperestetiska bildspråk är stringent och fångar hela tiden ens uppmärksamhet – gradvis börjar filmen på ett pockande sätt utveckla sig till en existentialistisk dödsdans där man befinner sig tillsammans med huvudpersonen, någonstans mellan insikten om livets patetik och viljan att överleva. En film som på många sätt handlar om energi och attityd samt ett ”blankt”, märkligt trösterikt postmodernt perspektiv på livet som känns långt före sin tid. Blev en av de centrala filmerna i det japanska svaret på nya vågen på 60-talet – dvs explicita, ofta på gränsen till nihilistiska filmer som bröt många tabun.