Besynnerlig, pretentiös melodram om totalt normal tjugo-nåntingtjej (Shailene Woodley) som filmen verkar tro är spektakulärt intressant och resultatet av sju sorger och åtta bedrövelser – hon har gjort slut med sin kille ”utan att veta varför” och nu bor hon i sin systers poolhus (åh nej!) Hon börjar dejta två män samtidigt – de råkar vara bästa vänner, och, men… jaha? Förutsatt att karaktärerna är vuxna människor så ska det nog lösa sig… sista akten verkar dock vara inlobbad av någon amerikansk republikan – det glädjande budskapet är att alla kvinnors små obetydliga problem kan lösas genom befruktning; ensamstående mödrar är en särskilt attraktiv målgrupp. Trots mycket och om men finns inte många andra sätt man kan tolka denna menlösa och besynnerligt vridna film på. Med Sebastian Stan och Jamie Dornan som de två dejterna – ihop med Woodley känns det som en film gjord av deras agenter mer än några andra.