Shailene Woodley och Jack Whitehall spelar ett par självupptagna typer som (i den nära framtiden 2032) låter ett par illegala robotversioner av sig själva styra deras liv – hon för att livnära sig på män utan att behöva ligga med dem, han för att kunna ligga med kvinnor utan att behöva umgås med dem. Problem uppstår när deras respektive robotar träffar varandra och gör uppror och det omaka paret måste stoppa dem. Problem uppstår även för filmen vars manus känns som ett helt ofärdigt första utkast – filmen kryllar av oklara frågor och diffusa omständigheter. Många av storyns idéer har en intelligent uppkäftighet och verkar ligga till grund för en satir eller en svart komedi – halvvägs in byter filmen oförklarligt spår, karaktärerna gillar varandra utan anledning och vi förväntas köpa det hela som en sorts romantisk feel-good. Filmen blir till slut enbart en uppvisning av desperata nödlösningar och malplacerade klichéer, som om själva berättelsen är en utmaning helt övermäktig filmskaparna själva. Byggd på en novell från 1973 av Robert Sheckley kallad ”The Robot Who Looked Like Me”.