Hårt åtstramad biopic om Priscilla Presleys liv med Elvis, byggd på hennes självbiografi och förvandlad till något som lägger sig nästan på gränsen till en psykologisk thriller via Sofia Coppolas underdrivna, intelligenta gestaltning. Som ofta i hennes filmer följer vi en huvudperson som bara existerar i förhållande till andra, och som snart finner sig vara en fånge i det förhållandet; i det här fallet följer vi en oskyldig tonåring som groomas in i en relation till en socialt oåtkomlig fadersfigur som installerar henne i sitt liv som ett objekt bland andra. Metoden är bekant för Coppola, och hon har varit djärvare, men det gör inte filmen mindre sevärd för det – filmens vaakuumförpackade estetik är effektiv, och det finns både en sorts klaustrofobi och svindel i att ingenting vi ser tillåts existera utanför Elvisbubblan.