Den långa Andy Hardy-serien når ett indirekt slut i denna ganska olyckliga femtonde del; Andy återvänder från kriget och återvänder till college där turerna med den unga damen från föregående del (Andy Hardy och blondinerna) fortsätter. Andra världskriget är såklart en elefant i rummet, men första akten av filmen gör åtminstone någon sorts anspelning på att Andys upplevelser gjort honom mer mogen och insiktsfull – tyvärr fortsätter filmen bara som en blek, oansenlig uppföljare. Här hade man behövt bestämma sig för om man ville fortsätta serien eller inte – detta är en rätt velig halvmesyr, blekt regisserad av en obetydlig regissör. Filmens enda styrka (frånsett Andys dans med den långa dejten Dorothy Ford) är att den tar äggen ur korgen i slutet och slutar på ett sätt som kan sägas vara definitivt. En till uppföljare gjordes – Andy Hardy kommer hem – men det var tolv år senare och ett kapitel för sig.