Tucker och Putin, känns lite Hunger Games. Irman Khan, känns lite District 9. Biden och Netanyahu känns lite som en odysseusk Goliat omkullvält av en cyklop-David.
Men oftast känns det som att världen är en Christopher Nolan-film där några dussin personer har huvudrollen och resten av oss är dessa miljarder statister som inget angår, som aldrig syns, som går under när sportarenor kollapsar eller vätebomber faller. Vi är de som bara får bara synas när vi står på balkonger och maktlöst glor på våra så kallade nattens beskyddare. Eller så kan vi ringa in till P1 och få en klapp på huvudet av en ack så tålmodig radiopratare.
⦁