Kenneth Branaghs tredje Poirot efter Mordet på Orientexpressen och Döden på Nilen är en smart gir – denna bygger på en betydligt mindre känd Agatha Christie-berättelse och har en oemotståndlig premiss; utspelar sig 1947 i Venedig, där en pensionerad Poirot lockas till ett Halloweenfirande där ett medium tas av daga av idel misstänkta. Man ska inte begrava ledtråden: Denna film har ett alldeles utsökt hantverk; fotot förvränger perspektiv och skapar konstanta lustiga huset-effekter och scenografin är sällsynt rik på textur och atmosfär – man kan nästan känna kylan från spöregnet och ta på tapeten. Med det sagt finns mer att önska i själva mysteriet; Branagh tycks fortfarande oförmögen att hänge sig åt pusseldeckargenrens själva kärna (deduktion och pedantiska detaljer) men de melodramatiska övertonerna – som saboterade den förra filmen – är åtminstone nedtonade till förmån för rent effektsökeri och ögongodis. Inte fel. Fotad på Ultra Panavision 70.