Fascinerande, minutiös skildring av Konfucius liv, med fokus på hans äldre liv, då han förgäves sökte inspirera fred hos de krigiska ledarna av diverse hertigdömen och bland annat valde att leva i exil. Denna kinesiska klassiker, som länge var helt okänd i väst och fortfarande tämligen obskyr, är en oerhört noggrann och vördnadsfull film som skildrar episoderna i Konfucius liv genom en serie tablåer som är lika minimalistiska som estetiskt utsökta; det stillsamma tempot för tankarna till Ozu men det högdragna skådespeleriet och den nästan rituella regin, inte minst det pampiga anslaget, känns mer som tagna från Eisensteins nationalepos. Detta är en dynamisk film som skildrar något av yttersta vikt för alla inblandade och regissören Mu Feis intensiva personregi ihop med hans exakta bildkompositioner gör att berättelsen symbolisk på ett klassiskt cinematiskt sätt. Filmen är uppenbarligen ambitiös också historiskt, med tydlig detaljrikedom vad gäller allt från scenografin till miljögestaltningen, men att detta kan gå över huvudet på många ändrar inte faktumet att filmen är imponerande slagkraftig i sin helhet, både sylvasst stringent och subtilt bombastisk.