Minst sagt sardonisk kultkomedi om två utspårade skådespelare i slutet av 60-talet – den ene alkoholiserad, den andre går på amfetamin – som har en högljudd, tydligen platonisk relation, vilken de försöker råda bot på genom att fly ut på landet. Inte mycket i form av intrig – detta är en självbiografisk slice-of-life-film som råkar handla om ett par burdusa divor som halvt drogat ihjäl sig. Filmen lever helt på sina dialoger och oförglömliga framträdanden, särskilt Richard E. Grant som den extremt pompöse skådespelaren som aldrig verkar ha varit i en situation där han inte känt sig förorättad. George Harrison exekutivproducent och Ringo Starr krediteras som Richard Starkey (med rojalistiska honnörstitlar!) som konsult i eftertexterna.
Ett svar på ”Withnail och jag (Withnail & I, 1987)”