Denna pompösa historia var en succé när det begav sig; Jacques Feyders filmatisering av Pierre Benoits vid tiden populära bok, om franska officierare som hamnar i Atlantis när de går vilse i Sahara, filmades delvis på plats i öknen i och kring Algeriet. Berättelsen använder sig av flera relativt komplicerade flashbacks och har många granna vyer; detta är definitivt en föregångare till kolonialromantik á la David Lean. Trots alla förtjänster har filmen inte mycket att hänga i granen vad gäller själva berättelsen, främst eftersom den pågår i nästan tre timmar utan att särskilt mycket egentligen händer; stoiske Jean Angelo och patetiske Georges Melchior hänger omkring i ökenlabyrinter (som ska vara Atlantis ännu befolkade ruiner) medan Atlantis drottning, en tilltänkt Medusa spelad av Stacia Napierkowska (filmens dragplåster), inte blir mycket mer än en typisk vamp av sitt slag, bara tamare; ett omdöme som även gäller för filmen i stort. Ska ha gått 212 min vid premiären.