Ett till ofullbordat epos av von Sternberg – denna (om en klosterflicka som förförs av prins och sedan blir bordellmamma!) skulle ursprungligen vara fem timmar lång; i stället blev det den sista stora produktion som Von Sternberg tilläts arbeta på. Skulle av allt att döma ha blivit ett mästerverk; chockerande intensiv, sadomasochistisk och dekadent, den ena figuren är värre än den andra även om Owens galna drottning och Marshalls minst sagt osexige gemål är oförglömliga. I mitten står Gloria Swanson fångad i en emotionell stormvind som ryter och drar hela vägen från madonnan till horan och tillbaka igen. Sista akten saknas, och ersätts i den mest fullständiga versionen av filmen med stillbilder; till skillnad från i fallet Den giriga så räcker inte metoden för att rädda upplevelsen helt här – filmen är hjälplöst förlorad, vilket är tragiskt; man får nöja sig med det fantastiska material som finns kvar! Inspelad 1928-29; Swanson släppte en egen halvljudsversion av filmen 1932 och där fanns även ett alternativt slut, som tar vid som epilog och gör en final av vad som i verkligheten är peripetin. Utan insikten om vart berättelsen djärvt fortsätter så är det rumphugget, dessutom slentrianmässigt tragiskt. Swansons version går 71 min. Det är restaureringen från 1985 (101 min) man bör se först.