Smårolig film där Nicolas Cage spelar sig själv; plågad av sitt ego, sina dåliga familjerelationer, samt en dekiskarriär med gigantiska skulder accepterar han att mot betalning dyka upp på en födelsedagsfest åt stenrik, stjärnögd beundrare (Pedro Pascal). Detta leder till en spionhärva där han måste arbeta åt CIA samtidigt som han spionerar på den snälle värden, som mot alla odds tycks vara en knarklangande kidnappare. Denna film puttrar på, främst tack vare scenerna där Pascal och Cage får feeling och rollspelar filmklichéer. Den underliggande intrigen är emellertid tunn, färglös och helt ointressant och mot sista tredjedelen hotar den att helt skjuta denna högst fragila film i sank.