Rob Zombies långfilmsdebut; en koko Motorsågsmassakern-kopia om stadsbor som är ute och åker i södern och hamnar i händerna på galen seriemördarfamilj. Zombie blev inspirerad av ett spökhus på tivoli (det märks) och gjordes filmen redan år 2000 men lades på hyllan eftersom filmbolaget var övertygade om att den inte gick att visa på biografer. År 2003 hade tiderna hunnit ikapp lite grann, efter 9/11 och med stundande Irakkrig uppfattades psykbryt som mer lukrativa saker. Att Zombie också är metalartist märks; varje scen är som en låt, med ett par verser och en refräng som upprepas om och om igen som ett mantra. Galenskaperna är verkligen på strikt gogo-gaga-plingeplong-skrik-och-stör-nivå – filmens oförutsägbara humör och den spattiga MTV-från-helvetet-stilen är till en början intressant, men det blir snart samma gamla vanliga, om än extra slafsigt och dumt.