Man lär sig något nytt med varje film, antar jag. Jag blev chockad när jag insåg, efter 30 minuter, att vänta lite, Devon Sawa… är… Devon Sawa! Devon Sawa som i Final Destination– och Eminems största fan-Devon Sawa. Hejsan! Jag hade ingen aning om att han hade vuxit till en sådan formidabel b-filmsnuna. Han bär den här typen av noir-bullshit-material väldigt bra; kameran gillar honom, han smälter liksom in i miljön. Det är en tyst revolution för Mr. Sawa och en lika imponerande vändning som för vilken skådespelare som helst som lyckades övervinna status som flickidol. Jag gillar honom genast mer än Mark Wahlberg.
Inte för att det här som han är med i knappt är en film. Men alla kan inte få allt. Är vi säkra på att Luke Wilson är helt frisk och okej förresten? Han gör en sorts John Travolta/Stab 1-framträdande genom hela filmen och det höll på att driva mig till vansinne. Han liksom bara kisar och rycker på ögonbrynen och ser sig över axeln som om han lovat någon att han inte skulle göra filmen.
Jag är här för Sawa om han dyker upp i något värt att se.