Skurkens sista ord i den här filmen är ”here goes nothing”, och jag antar att detta var den vägledande principen för hela filmen. Allt man kan förvänta sig av en film regisserad av Roger Donaldson är en film regisserad av Roger Donaldson men den här kämpar i uppförsbacke redan från början, när den förväntar sig att vi ska acceptera att Colin Farrell går med i CIA enbart på grund av att hans försvunne pappa var med i ”företaget”. Manuset visar sig snart vara skrivet av en tolvåring som gissar hur CIA fungerar. Det är en sådan där murvelthriller som vill ge oss twist efter twist, men istället avbryter sig fram. Gång på gång når filmen en återvändsgränd som den backar från, som i en av de där bilderböckerna där man ska hitta rätt i en labyrint. I tredje akten begår den kardinalsynden att helt enkelt släppa varenda sak som den har lovat oss spelar roll och varje fråga den lovat ska lösas. Det är en film som kraschar och sedan springer iväg som om den vill undkomma brottsplatsen.
2003 var som sagt inget 2002. Å andra sidan spelades den här filmen in redan i december 2001. Av någon anledning fastnade den i efterproduktionen och släpptes inte förrän i januari 2003. Kanske kunde ingen rädda den. Det kom emellertid marscherande precis i tid för uppbyggnaden till Irakinvasionen. Så en alternativ titel kanske borde vara: ”Uncle Sam Wants The Recruit”.