År 2002 ansågs denna film vara irrelevant och alltför formulärisk (övertydliga budskap ansågs i allmänhet vara ooriginellt och banalt) men de flesta tyckte att den var trevlig ändå. 20 år senare har ingen något emot formler, för ingen förväntar sig originalitet, och det är omodernt att tänka i termer av kvalitet, och det en gång så banala budskapet verkar nu vara väldigt relevant och viktigt, duktigt avvägt, fullt av politisk medvetenhet och andra saker som är viktiga för demokratins överlevnad (jag tror att jag överdriver, men jag är inte säker). Det är fortfarande en trevlig feel-good, så filmen i sig har inte förändrats, bara allt omkring den.