Det är mycket lätt att underskatta denna ungdomsfilm om dryg trummis som kommer till musikcollege där han drillas hårt för att fungera med skolans berömda paradorkester; hans stora begåvning, och inte minst hans ego, börjar snart krocka med den seriöse orkesterledaren (Orlando Jones) som sätter musikens kvalitet och orkesterns teamwork främst. Uppenbarligen kan man göra en sådan här film om absolut vad som helst, och inledningsvis kan filmen tyckas både klyschig och fånig men den vägrar ge med sig, låter de välspelade karaktärerna breda ut sig med bra konflikter som aldrig tar några genvägar. Detta är en film som balanserar sina budskap (om envis självständighet och oumbärlig kollektivism) och konsekvenserna av dem. Dessutom är finalen riktigt välgjord med avsmittande musik och riktigt imponerande klippning. Filmen må vara konventionell, och det är svårt att argumentera mot den som finner den för lång, men de flesta filmer av det här slaget är långt ifrån lika subtila och lyhörda.