Ett par lönnmördare, med olika jobb, råkar sammanstråla på ett höghastighetståg i Japan och ställa till trubbel för varandra. Istället för en story finns diverse godtyckliga omständigheter och twistar; alla karaktärer är en och samma multiplicerat med tolv och dialogen är så Tarantinokåt att det känns som att filmen är gjord 1998. Tillräckligt snygg och välspelad för att vara milt roande en stund, men den skiter fullständigt i allt den själv håller på med så när den går över tiden så blir den verkligen väldigt tradig väldigt fort. Tanken verkar ha varit: ”Tänk om vi gör en Tarantinofilm fast idag, när alla måste gå runt och tänka på vad de säger och vara PK och sånt skit..!” Men karaktärerna i Pulp Fiction hade faktiskt bara ren hyfs. Karaktärerna i Bullet Train verkar tycka att det är en otrolig ansträngning att visa minsta tillstymmelse till trevlighet. Det spelar å andra sidan ingen roll, eftersom alla karaktärer är en och samma; det finns två scener som upprepas (i scen ett tror vi att en person dött, i scen två tror vi att det är den andra) och det är tydligt att det inte spelar någon som helst roll vem som dött och vem som överlevt. Faktiskt så jämställer filmen en människa med en flaska vatten, så… ”skit samma” är filmens budskap. Så skit samma.