En av de mest underskattade skräckfilmerna någonsin.
Lon Chaney spelar galen vetenskapsman som tagit över ett nedstängt mentalsjukhus, vilket undersöks av ambitiös amatördetektiv i Harold Lloyd/Buster Keaton-traditionen. Kanske den mest inflytelserika Old Dark House-filmen, filmer om figurer som löser mordgåtor i mörka hus fulla av hemliga gångar och armar som kommer ut ur dunkla vrår. Också full av litterära referenser och ett par verkligt ruggiga sekvenser; ihop med den syrliga humorn blir helheten väldigt modern – Chaneys läbbiga doktor föregår Karloff och Lugosi och trots att det gjordes många filmer av det här slaget under eran är det denna som känns mest besläktad med Scream eller andra moderna slashers med glimten i ögat.