Jag gillade verkligen Die Another Day när jag såg den på bio 2002; det var inte den första Bond-filmen jag såg på bio men den känns fortfarande som den ”nya” Bond-filmen varje gång jag ser den. Tydligen har det också tagit mig 20 år att komma tillbaka till den första första visningen för, hör och häpna, jag såg om filmen på tjugoårsjubileumet (två gånger faktiskt!) och hade jättekul med den. Av någon eller ingen anledning – eller, kanske, för att årtionden av Craigs surmulne gestalt inte kan få mig att glömma vad den här serien handlar om. Inte heller gör Die Another Day det, faktum är att den inte handlar om något annat än att det är en Bondfilm. Det är inte en av de bättre Bond-filmerna, men det behöver inte vara det heller; den fungerar på samma sätt som Diamantfeber. Det vill säga: Inte alls, förutom när den är helt rätt.