Denna uppföljare till Den osynlige mannen och Den osynlige mannens återkomst struntade i skräcken och gjorde en klämkäck komedi av konceptet i stället. Virginia Bruce är perfekt som lättfotad modell som går med på att bli försökskanin åt professor John Barrymore. Tyvärr försvinner storyn tillsammans med henne. Tanken med filmen är inte fel, och skådespelarna är fina, men av någon anledning kommer det aldrig igång; man ska också ha maken till dålig humor för att acceptera standarden på de många fisljumna skämten (åtminstone hälften handlar om att inte kunna tro sina ögon trots att man inte ser något). Humorn lyser alltså med sin frånvaro, även den.