Att be regissören till Holy Motors göra en musikal är lite grann som att be en bombmakare att göra en bröllopstårta – det kommer bli lite stelt och konstigt. Leos Carax engelskspråkiga debut är en musikal av brödraduon bakom eklektiska bandet Sparks och handlar om förhållandet mellan misantropisk komiker (Adam Driver) och givmild operasångerska (Marion Cotillard) och barnet de får som visar sig bära på symboliska hemligheter. I filmens första timme ”riggar” Carax ett sorts postmodernt metafilter över hela berättelsen (nähä) som om han är mycket orolig över att någon ska ha för roligt här; samtidigt smyckar han ut berättelsen med fantastiska dekorativa detaljer (inte minst faktumet att barnet är en småläskig liten trädocka) som ger syntesen ett helt eget liv. Det hela är en kul upplevelse, även om Sparksbrödernas rockopera är relativt konventionell, både i intrigen och i den typiskt hoppeli-hejiga musiken, och ju längre den pågår desto större blir deskrepansen mellan innehållet och utförandet. Men både Carax och Sparks vet hur man stojar så de lyckas skapa en bra show, vilket jag antar är den främsta poängen.