Enligt den gamla sången så varar julen till påsk.
Det är ju så det borde vara.
Att julen nu sitter inklämd några dagar i slutet av året är egentligen inte hälsosamt.
Och när vi slopat hela mellanspelet, med himmelsfärd och pingst och allt vad det är, har vi också hamnat i en situation då vi har tre månader i början av året som vi inte längre vet vad vi ska göra av.
Det är därför vi har så tråkigt den här tiden på året.
Julen borde helt enkelt pågå fram till påsk.
Är det egentligen inte en självklarhet?
Nu är det som det är och vi sitter med våra små soltimmar och försöker hålla hoppet vid liv, medan åtminstone ett halvdussin metalband gör allt de kan för att påminna oss om satan och döden.
202201: De få soltimmarnas ouvertyr
- Malo Moray & His Inflatable Knee – Intro (A Gentle Sunrise Kisses The Surface Of Mars)
- Maybeshewill – We’ve Arrived at the Burning Building
- Johnny Marr – Hideaway Girl
- Twin Atlantic – Young
- The Dodos – Annie
- The Weeknd – Gasoline
- Bonobo feat. Joji – From You
- Katy B – Dancing Round the Truth
- Kiethevez – No
- Burial – Strange Neighbourhood
- Funeral Mist – Twilight of the Flesh
- Lolita Terrorist Sounds – Prison Song
- Empyreal Sorrow – Cursed Be The False Promise
- Wiegedood – Carousel
- Mütterlein – The Descent
- Volcanova – No Wheels
- White Monkey – This is Not the End
- American Aquarium – Bubba Shot the Jukebox
- Eleventh Dream Day – Since Grazed
- Tony Malaby’s Sabino – Recrudescence