Lars Frederiksen låter, på alla sätt, som en arg danskjävel. Men är amerikan; sångaren i punkbandet Rancid, mer specifikt. Victory är tekniskt sett en EP, men praktiskt taget är det väl mer åt vi förr i tiden kallade en maxisingel; det vill säga två bra låtar och resten skit i hörnet. De två bra låtarna, Gods and Guns och Army of Zombies, innehåller många behövliga vattenhinkar i ansikten, med rader som:
Corporations seen as people
Bought by million dollars bills
While the fat cats getting fatter
By creating terrorists
You anesthetize your feelings with obesity and pills
If you find out it ain’t working
Well you still got god and guns
Och:
The temperature’s risin’
And the rhythm’s hypnotizing
The beat is uniting
A million people as one
The bomb is detonating
We’re through delegating
No more commiserating
So shut your mouth and fight
Det här är låtar som Lars tydligen spelat in tidigare med andra band. Framtoningen här är mer avskalad, ibland helt akustisk, lite som om allt är inspelat på studs utan vidare eftertanke. Det låter i princip improviserat. Men med tanke på ovanstående kan man ha förståelse för att han vill säga det han redan sagt för att det är särskilt angeläget att just säga det igen.