Vilka filmer beskriver bäst sin tid?

√Ąr det de viktiga filmerna, som har de r√§tta budskapen?

Jag tycker inte det. Sådana filmer protesterar i motvind. En tid är själva vinden, vart den blåser. Bortsett från en och annan dokumentär så är det filmer som Troja som bäst beskriver tiden de gjordes i.

Troja var en av de tio största succéerna år 2004 (en annan på listan var The Passion of the Christ). Den rev hela taket, kort sagt. Folk gick och såg den fler gånger än en.

Det är nästan lite komiskt att tänka sig idag, när det är mer populärt än någonsin att diskutera identitet och ifrågasätta makt. För 15-20 år sedan strömmade folk till biografen för normativa könsroller och tydliga maktordningar.  Troja representerar Irak. Troja representerar en triumferande övertro på ny teknik, sett som ett led i människans historia (där CGI-teknik försöker resa Homeros ur dödsriket). Troja representerar också, i kölvattnet ur Sagan om ringen, den fascism som i efterhand väldigt tydligt låg och myste i vassen, redo för comeback.

Ingenting av det här gör filmen med flit, såklart. Historiska avtryck är sällan avsiktliga. Filmer som medvetet försöker vara viktiga lyckas mycket sällan stå sig i tiden, vilket kanske kan förklara varför moderna filmer inte verkar stanna i folks huvuden mer än något år. Det är i breda, populära broilers vi ser de fula sanningarna.

D√§rmed inte sagt att¬†Troja¬†√§r en helt f√∂ruts√§gbar och generisk Hollywoodversion av en klassiker; filmen √§r √∂verhuvudtaget inte speciellt trogen till Homeros ”Illiaden”, utan tar vad den beh√∂ver fr√•n trojanska krigets mest ih√•gkomna mytbilder vare sig de faktiskt var med i ”Illiaden” eller inte; Akilles ber√∂mda h√§l, till exempel, var en annan ber√§ttelse, och n√•gra gudar finns √∂verhuvudtaget inte i Troja. Deras n√§rvaro existerar i munnarna p√• de som tror p√• dem och i √∂vrigt √§r de lika k√∂rda som vi andra. Det finns en ateistisk underton i¬†Troja¬†som ger den en viss sp√§nning.

Faktum är att det på många sätt är en ganska ovanlig film av sitt slag. Det är en dundrande ojämn film, full av blunders och oavsiktligt knas; den är varken kalkon eller tupp, även om den kommer i närheten av båda två.

Som bäst är filmen när den är en renodlat emotionell, figurativ berättelse om krigsföringens själlösa principer. Varför måste Akilles (Brad Pitt) slåss mot Hektor (Eric Bana)? För att de måste, såklart. Detta är inte figurer vars samveten för dem till nya vägar eller vars handlingar leder till konsekvenser de inte anat. Detta är figurer som måste bära oket av sina egna öden. Manuskonventioner säger att karaktärer alltid måste ha en ark, de måste genomgå en förändring, men oftast är denna förändring för liten eller för stor. Karaktärerna är aldrig så engagerande som när de inte förändras, när de insisterar sig framåt. Utan envishet finns ingen kamp mellan viljor. Karaktärer med övertygelse kan skapa insatser automatiskt.

Andra akten av¬†Troja¬†f√∂rst√•r det h√§r, och det √§r d√§rf√∂r filmen d√§romkring √§r riktigt sp√§nnande. Fr√•n spartanernas f√∂rsta attack mot Troja, s√§g, tills n√§r Priam (Peter O’Toole) √•terv√§nder fr√•n det trojanska l√§gret. D√§remellan √§r¬†Troja¬†en kanonfilm rentav, med hj√§ltar fixerade till sina √∂den, tvungna att g√∂ra fruktansv√§rda saker och s√∂rja √∂ver sig sj√§lva i slut√§ndan. Hade hela filmen f√•ngat denna energi, d√§r gudarnas vilja m√∂ter statens plikt och varje hj√§lte √§r en tragisk figur f√•ngad och f√∂rd√∂md av sina egna positioner, skulle¬†Troja¬†varit en fantastisk ful ankunge, en ov√§ntad och s√§regen film av sitt slag.

Tyv√§rr √§r filmen ocks√• kantad av usla dialoger som tar alla stora anspr√•k och geggar ner allt till en generisk s√•popera. Det finns en plats reserverad i underjorden f√∂r de som v√•gar ge Helena (Diane Kruger) en replik som ”Last night was a mistake!” F√∂r att inte tala om Paris, spelad av en (hypnotiserad?) Orlando Bloom som levererar sina repliker samtidigt som han verkar titta p√• pippin ovanf√∂r kameran. Brad Pitt √§r fin som h√•rd krigspitt men n√§r han ska sl√• om till mjuk mespitt, och ligga och mysa med Briseis (Rose Byrne), b√∂rjar ens popcorn smaka surt. Eric Bana h√•ller stilen som Hektor, men han √§r ist√§llet hems√∂kt av den d√§r engelikanska accent som ofta sp√∂kar i s√•dana h√§r omst√§ndigheter (”Af seen the limits of y√∂ m√∂√∂sii!”)

Man kan verkligen se skillnad p√• filmstj√§rnor och proffs i s√•dana h√§r filmer. Peter O’Toole √§r n√§stan chockerande bra som Priam, och han b√§r sina repliker √§nda upp till Olympen som det √§r t√§nkt; Rose Byrne och Saffron Burrows (teaterbakgrund) och Brendan Gleeson och Brian Cox. De har bara beh√∂vt l√§sa manuset f√∂r att f√∂rst√• vad de ska g√∂ra.¬†Sean Bean, som spelar Odysseus, beh√∂vde nog inte ens l√§sa manuset. Ibland f√•r man k√§nslan av att Sean Bean √§r en sl√§kte som v√§xer inuti s√•dana h√§r filmer. Hans n√§rvaro √§r s√• sj√§lvklar att man knappt registrerar honom.

Filmen gjordes av Wolfgang Petersen, som inte √§r en fr√§mling f√∂r l√•nga filmer fulla av bataljer och slag (Director’s Cut-versionen p√•g√•r i obekymrade 192 minuter och jag tror den oklippta versionen av Das Boot fortfarande p√•g√•r). De v√•ldsamma bataljerna, s√•v√§l de stora slagen som kamperna man-mot-man, fungerar ocks√• med uppr√∂rande effektivitet. Petersen har inga som helst pretentioner och barbariet, s√§rskilt mot slutet, kommer utan pardon eller sensmoral. Bara d√• och d√•, som n√§r man m√•ste se vuxna m√§n st√•nka sig ur en trojansk h√§st eller digna ihop med en pilb√•ge i h√§len som en flaggst√•ng, blir hans k√∂nl√∂sa stil komiskt klumpig.

Det är en fascinerande film som jag tycker om lite mer än den kanske förtjänar. Kanske fängslas jag mest av faktumet att filmen blev så populär, och att det inte var längesedan den kom, när allt kommer omkring. Liksom våld föder våld vill vi se krig och mer krig. Homeros kanske visste det, hur vi har oss själva att skylla för vår blodspillan.

FREDRIK FYHR


2004 USA/MALTA/STORBRITANNIEN 163 min. (DC, 192 min). färg/35mm, DI/2.35:1. R: Wolfgang Petersen. S: Brad Pitt, Eric Bana, Orlando Bloom, Peter O’Toole, Brian Cox, Sean Bean, Rose Byrne, Diane Kruger, Brendan Gleeson, James Cosmo, Nigel Terry, Tyler Mane, Trevor Eve, Owain Yeoman, Saffron Burrows, Garrett Hedlund, Julie Christie, Siri Svegler, Ken Bones, Julian Glover, Jacob Smith, Vincent Regan, Louis Dempsey, Joshua Richards, Tim Chipping, Frankie Fitzgerald, John Shrapnel, Nathan Jones.