Det som hÀnder i Thunderdome stannar i Thunderdome.
För visst. Mad Max bortom Thunderdome Àr Mad Max-seriens⊠Mad Max bortom Thunderdome. Den polerade blockbustern, typ, dÀr George Millers ruffiga originalfilm frÄn 1979, och den omhuldade uppföljaren The Road Warrior (1981), var rÄa rökare, kultfilmer av en anledning, nÄgra slags desperata avgrundsvrÄl som kom ekandes ut ur en farlig VHS-ödemark dÀr man mÄste lyfta pÄ mÄnga stenar för att hitta the juicy stuff.
Millers första Mad Max-filmer hĂ€ngde i den gamla videohyllan som givna dyrgripar i bytesjĂ€garens nĂ€tade luffarsĂ€ck; dess obskyra var magi var delvis befogad, delvis driven av det sublimt kusliga i att se en omöjligt ung Mel Gibson prata som Crocodile Dundee (âgood lĂ€ck!â). Att upptĂ€cka dessa filmer var lite som att upptĂ€cka att ens gamla farbror i unga Ă„r var nazistjĂ€gare under andra vĂ€rldskriget eller nĂ„got.
FastÀn det bara gÄtt fyra Är mellan The Road Warrior och Thunderdome sÄ placerar sig filmerna i tvÄ helt olika vÀrldar. FrÄn att ha varit spartansk, högoktanig nattbio med bensindoftande aura av underground har sagan om Max blivit en biffig 80-talsstek med hockeyfrillor, storsÀljande titellÄtar av Tina Turner, infiltrationer av Indiana Jones och Star Wars, ett dussin barnskÄdespelare och en till Tina Turner-lÄt.
Ărligt talat tycker jag inte att det gör sĂ„ mycket. Jag Ă€r inte mycket för sĂ„dan hĂ€r fankutym Ă€ndĂ„, men det kĂ€nns sĂ€rskilt orĂ€ttvist att anklaga Thunderdome för att inte vara kosher. Budgeten var större Ă€n den var för de tidigare filmerna men den gick ocksĂ„ till fantastisk dekor, som arbetade för att fördjupa den postapokalyptiska vĂ€rlden utan att förta den karga visuella atmosfĂ€ren.
Sant! Max ramlar ner i ett vattenhÄl bland Peter Pan-beslÀktade ungar som ser pÄ honom som en Jesusgestalt som ska ge dem det hem de inte vet Àr borta för alltid (senare helt hutlöst plagierat av Spielberg i Hook). Men blotta nÀrvaron av ett par barn gör inte en film sÀmre. LÄt oss inte glömma att Max inte ger dem vad de behöver och att de inte gÄr ett lyckligt slut till mötes sÄ mycket som ett melankoliskt, med inget mer Àn en ambivalent försoning i horisonten.
Resten handlar om ett förvridet facit. Mel Gibson ser mer ut som den Mel Gibson vi minns bÀst, men han var fortfarande inte helt etablerad. Thunderdome kom tvÄ Är innan ens den första Dödligt vapen, som kom att bli hans reella genombrott.
Inte heller Àr Thunderdome en Hollywoodfilm. Det kÀnns faktiskt fortfarande som en förbluffande oamerikansk film, med karaktÀrer som glider diffust mellan gott och ont, en högljudd estetik av skrammel och skrot, flera groteska effekter och en allmÀnt chosefri instÀllning till det hÀr med story och plot.
Att filmen inte Àr bÀttre Àn vad den Àr kanske mer har att göra med kÀnslan av 80-talets ohejdade glÀdje Àn just kommersialism i sig. BerÀttelsen kan jag Àrligt talat inte redovisa för speciellt bra. Max hamnar i den ruffiga handelsbyn Bartertown dÀr han mÄste slÄss i gladiatorspelet Thunderdome; hela stÀllet styrs av Tina Turner utklÀdd som om hon ska vara med i nÀsta Conan-film. Max hamnar ute i öknen igen, plockas upp av de dÀr ungarna, och sÄ far de ivÀg igen⊠av nÄgon anledning eller annan, mot nÄgon destination jag redan glömt.
Jag tror inte det Àr en frÄga om att jag Àr lat. Man kÀnner sig inte helt nykter nÀr man ser Mad Max bortom Thunderdome, det Àr en film som kastar ner en i en sÀck och rusar fram genom sig sjÀlv med en. Man skumpar runt i bagaget och det man ser Àr bara det man förmÄr urskilja. Vi Àr i en helt övertygande postapokalyptisk skrot- och slÀngvÀrld. KaraktÀrernas attityder Àr tveklösa, jargongen drypande och salt.
NĂ„gonstans berĂ€ttas en berĂ€ttelse om tillvarons predikament efter apokalypsen â berĂ€ttelsen som stĂ€ller frĂ„gan vart vi ska leva nu, vart vi ska bygga en ny framtid och vad vi lĂ€rt oss av den undergĂ„ng vi redan gĂ„tt igenom.
Men vad allt gÄr ut pÄ förblir ÀndÄ hela tiden lite lÀtt obegripligt. Max har varit nÄgonstans nÀr filmen börjar och han Àr pÄ vÀg nÄgon annanstans nÀr filmen tar slut och vi kastas ner i mitten och försöker överleva vinande spjut och rasande gummi. Just Äret 1985 behövde vi stanna i Thunderdome. Det finns vÀrre stÀllen att vara pÄ, under omstÀndigheterna.
FREDRIK FYHR
Mad Max Beyond Thunderdome. 1985 AUSTRALIEN 107 min. fÀrg/35mm/2.35:1. R: George Miller, George Ogilvie. S: Mel Gibson, Tina Turner, Angelo Rossitto, Helen Buday, Rod Zuanic, Frank Thring, Angry Anderson.