Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

💿 Fredagen den 13:e del 3 (1982)

Det Àr svÄrt att förklara den idiotiska glÀdje som bor i den hÀr filmen, men i tidigare Fredag-recensioner har jag pratat om Scooby Doo-faktorn, och den slÄr ju faktiskt i taket hÀr.

Fredagen den 13:e del 3 Ă€r en film dĂ€r vuxna mĂ€nniskor gĂ„r omkring och pratar som om de Ă€r karaktĂ€rer i ett barnprogram. TonĂ„ringarna – vars plikt det Ă€r att dö, med eller utan klĂ€der – Ă€r nu Ă€ppelkindade och muntra pĂ„ det dĂ€r ”hi, kids!”-sĂ€ttet, helt utan minsta ironi. IstĂ€llet för en hund har vi Shelly, den stackars mulliga losern som ingen gillar och som inte kan lĂ„ta bli att vara en jĂ€kla klant.

Ack mitt hjĂ€rta ömmar för Shelly, som fastnat i en sjĂ€lvdestruktiv cirkel dĂ€r han mĂ„ste gĂ„ runt och utföra practical jokes pĂ„ folk vars förolĂ€mpningar han dĂ€refter tacksamt och underdĂ„nigt tar emot som salt, gnuggat som schampo i det öppna sĂ„r som Ă€r hans blödande hjĂ€rta. Oh Shelly
 du fĂ„r Ă„tminstone dö i tre dimensioner.

Ack ja, detta Ă€r inte bara Fredagen den 13:e del 3, utan Fredagen den 13:e del 3
 D! Liksom sin kusin Hajen 3D Ă€r det tal om en best frĂ„n det tidiga 80-talet, dĂ„ man bestĂ€mde sig för att 3D skulle vara grejen. Det innebar att ett par mycket dĂ„liga filmer kom under ett par korta Ă„r och alla hade 3D-effekter som mig veterligen ingen nĂ„gonsin anklagat för att vara bra.

Fans slutar aldrig jubla över den hĂ€r filmens effekter, dock – en tredimensionell gummifest i skrĂ€ckkabinettstuk dĂ€r ögat Ă€r under attack. Jason skjuter en harpun genom nĂ„gons ögonhĂ„la, jubel! Jason mosar nĂ„gons huvud sĂ„ att ögat flyger ut som en projektil, hurra! Men minst lika minnesvĂ€rd Ă€r ju scenen dĂ€r en lurkig gubbe hĂ„ller i en kratta, vars lĂ„nga trĂ€skaft svajar in i förgrunden. Eller varför inte den oförglömliga scenen dĂ€r nĂ„gon sitter (i en hel minut?) och jojjar in i kameran!

Formellt sett Àr del 3 otroligt lat. Den hade varit knappt en timme lÄng hade det inte varit för att den börjar med en utdragen repris pÄ slutet i del 2. DÀrefter kommer en helt absurt utdragen sekvens med ett par bonnlurkar som tittar pÄ TV, hÀnger tvÀtt, gÄr pÄ dass och efter mycket om och men tas av daga.

Och folk klagar pÄ Terrence Malick! Ingenting i The Tree of Life Àr lika pÄfrestande som de första tjugo minuterna av Fredagen den 13:e del 3. Den hÀr sekvensen pÄgÄr sÄ lÀnge att man hinner börja reflektera över saker som att paret av nÄgon anledning har skafferiet pÄ toaletten, vilket ju Àr Àckligare Àn nÄgot annat som hÀnder i filmen.

NĂ€r ”storyn” dĂ€refter börjar (inga citationstecken kan blir för stora hĂ€r) uppstĂ„r den fascinerande kĂ€nslan av att man tittar pĂ„ nĂ„got slags Warholskt experiment i industriell upprepning. UppsĂ€ttningen kids Ă€r bara en till uppsĂ€ttning kids, men nu en kopia pĂ„ en kopia, liksom extra Stomatol-falska och menlösa.

Som om filmen instinktivt försöker att hitta nÄgon slags kreativ livskÀlla slÀnger den dÀrför in en trio MC-huliganer som oprovocerat Äker runt och Àr oprovocerade as, typ. Mer generösa tolkare Àn jag skulle sÀkert göra nÄgot av faktumet att Ali, Fox och Loco (!) Àr etniska minoriteter som kanske eller kanske inte pÄ det ena eller det andra sÀttet, har nÄgot att sÀga om vÄld och rasism, sÀrskilt eftersom finalen utspelar sig i en ladugÄrd och involverar vad som verkar vara visuella blinkningar till lynchningar.

NĂ€, jag vet, fan tro’t. KaraktĂ€rer i Fredagen den 13:e-filmer existerar inte för att agera politiska metaforer. De existerar för att dö.

Till sist Ă€r ocksĂ„ Fredagen den 13:e del 3 filmen som berömt ger Jason sin hockeymask. Den Ă€r bara dĂ€r av en hĂ€ndelse, som resultatet av ett av stackars Shellys mĂ„nga feltĂ€nkta, tragikomiska skĂ€mt. Det Ă€r Ă€ndĂ„ en fin tanke – varje gĂ„ng ni ser Jason komma lunkandes med sin hockeymask, skĂ€nk dĂ„ ocksĂ„ en tanke pĂ„ Shelly, vars sparade artefakt det faktiskt Ă€r han har pĂ„ ansiktet!

Liksom allt annat hÀr i livet sker ödets vÀg genom elegant, prosaistisk slump. Shelly kan Ätminstone skatta sig lycklig över att nÄgot han gjorde, i en serie dÀr alla mÄste dö, ÀndÄ levde kvar.

FREDRIK FYHR


Bildprover, Fredagen den 13:e del 3.


Friday the 13th Part III/Friday the 13th part 3: 3D. 1982 USA 95 min.  fĂ€rg/35mm/2.35:1. R: Steve Miner. S: Dana Kimmell, Paul Kratka, Tracie Savage, Jeffrey Rogers, Catherine Parks, Larry Zerner, Rachel Howard, David Katims, Nick Savage, Kevin O’Brien, Gloria Charles, Richard Brooker, Cheri Maugans, Steve Susskind, David Wiley.

Ett svar pĂ„ ”💿 Fredagen den 13:e del 3 (1982)”

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *