Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

đŸ“œ Biosommaren 1999 – vecka 31-34

đŸ“œ Biosommaren 1999 – vecka 31-34

Den Av carlfredrikfyhr

BILLBOARDLISTAN 7 AUGUSTI 1999

  1. Christina Aguilera – Genie In A Bottle
  2. Destiny’s Child – Bills, Bills, Bills
  3. K-Ci & JoJo – Tell Me It’s Real
  4. Will Smith feat. Dru Hill & Kool Mo Dee – Wild Wild West
  5. Jennifer Lopez – If You Had My Love
  6. Pearl Jam – Last Kiss
  7. Smash Mouth – All Star
  8. Backstreet Boys – I Want It That Way
  9. 702 – Where My Girls At?
  10. LFO – Summer Girls

Singeletta i Sverige (fjĂ€rde veckan): Lou Bega – Mambo No. 5 (A Little Bit Of
).

Etta pĂ„ svensktoppen (tionde veckan): Björn Afzelius – FarvĂ€l till slĂ€kt och vĂ€nner.

THE 13TH WARRIOR

Ja, sommaren börjar helt klart gÄ mot sitt slut hÀr. SÀrskilt pÄ den hÀr tiden var det regel snarare Àn undantag att augusti var rötmÄnad, tiden dÄ Hollywood hÀngde ut de efterslÀntrande filmer som de inte riktigt trodde pÄ.

Inget exempel kan bli bÀttre Àn Den 13:e krigaren. Detta var 1999 Ärs Alien 3, en produktion som skenade ivÀg i budget och som ingen riktigt visste vad de skulle göra med och som egentligen aldrig riktigt blev fÀrdig och som sedan blev en av filmhistoriens största floppar. Jag minns sjÀlv att jag aldrig övervÀgde tanken att se den eftersom allt man hört om filmen var att den var dÄligheten personifierad.

Man mĂ„ste Ă€ndĂ„ ”gilla” utsikten frĂ„n Hollywoods elfenbetstorn. Filmen byggde pĂ„ en Michael Crichton-bok och de trodde fortfarande att Crichton sĂ„lde biljetter. Jo, Jurassic Park Ă€r och förblir en drake alla jagar, men den gjordes ocksĂ„ av Steven Spielberg. En av anledningarna till att Den 13:e krigaren inte blev en hit mĂ„ste vĂ€l ha varit för att folk tamejtusan sett Congo.

Det var en av tvĂ„ John McTiernan-filmer denna sommar, men han mĂ„ste ha spenderat all sin tid Ă„t att fota stridsscener för mycket annat har inte filmen att komma med. Tydligen ska Crichton sjĂ€lv ha spökregisserat ett par extrascener efter att de första testvisningarna slutade pĂ„ botten, men det vete tusan om det mĂ€rks heller. Den bĂ€sta scenen i filmen ska vara smart men Ă€r pĂ„ grĂ€nsen till surrealistisk – Antonio Banderas, som spelar en nobel arab i exil pĂ„ 900-talet, sitter omringad av vikingar som pratar danska, norska och lĂ„tsasnordiska (”bĂ€rskihördubörr!”) vid en lĂ€gereld. Genom att lyssna riktigt noga lĂ€r han sig sprĂ„ket, bara över en natt sĂ„dĂ€r, och det manifesteras i filmen genom att vikingarna plötsligt börjar prata engelska! Alla lingvisters gapskratt ekar hela vĂ€gen till Valhall.

Resten av filmen vet jag inte vad den handlar om. Vikingarna ska besegra en blodtörstig hÀr av mÀnniskoÀtande björnmÀnniskor ledda av en övernaturlig voodoohÀxa. Men jag vet inte varför eller vad det betyder. Mycket Àr pÄkostat men det kÀnns som att budgeten mÄste ha gÄtt Ät pÄ facklor och kokain.

THE ASTRONAUTS WIFE

Aja, mĂ„ste New Line ha tĂ€nkt, vi slĂ€pper vĂ€l The Astronaut’s Wife dĂ„. Vad ska vi göra? Augusti it is.

Det bÀsta de hade att gÄ pÄ var en okej trailer. Eftersom hela den hÀr filmen rent visuellt Àr som en 109 minuter lÄng halvdan musikvideo, och eftersom skÄdespelarna Àr tappra, kan man skapa illusionen av en rÀtt sÄ bra film. Tydligen.

Filmer behöver inte vara dÄliga för att bli framgÄngsrika, men hÀr hade vi en film som floppade hÄrt bara för att den helt enkelt var sÄ jÀdrans trÄkig. Det Àr en riktigt undermÄlig sci fi-thriller dÀr Charlize Theron upptÀcker att hennes astronautman Johnny Depp inte Àr sig lik efter en tvÄ minuters blackout pÄ senaste uppdraget. IstÀllet för att ringa Mulder och Scully gÄr hon runt och stirrar pÄ folks munnar och hÀnder, medan filmen trampar vatten genom ett amatörmÀssigt manus utan spÀnning eller framÄtrörelse; varje trÄd Àr underutvecklad och varje spÀnningsknapp otryckt.

Charlize Theron Ă€r, dock, samma trooper som hon alltid varit. Ju fler gamla otacksamma roller man ser henne i desto större vĂ€xer bara ens beundran för detta hedervĂ€rda proffs. Man kan ocksĂ„ notera att detta var den sista film dĂ€r Johnny Depp försökte sig pĂ„ att vara ”leading man”-material. I avdelningen gula-och-gröna-filmer frĂ„n 1999 kan man notera att The Astronaut’s Wife bara till hĂ€lften Ă€r klassiskt 99-grönrödgul. Andra halvan Ă€r sĂ„dĂ€r kliniskt sci fi-silver-och-vit-med-klara-pasteller, ett fĂ€rgschema som skulle ta över pĂ„ 2000-talet, sĂ€rskilt de första Ă„ren. SĂ„ pĂ„ sĂ€tt och vis Ă€r det hĂ€r den tidigaste 2000-talsfilm som Ă„tminstone jag sett.

Slut pÄ intresseklubbens anteckningar.

En herr Rand Ravich skrev manus och regisserade. Till hans försvar hade han den goda smaken att aldrig mer göra en film till.

BOWFINGER

Jag försökte vara cool nÀr jag sÄg den hÀr filmen, tretton starka Är. Steve Martin och Eddie Murphy var sÄ himla gamla och ute, var min geniala kommentar.

Se, trendkÀnsliga hipsters som bryr er sÄ mycket om sÄnt, vad spelar det för roll nu? Allt Àr i slutÀndan historia, sÄ Àven Steve Martin och Eddie Murphy.

Bowfinger Àr en lĂ„ngsökt komedi om en avdankad regissör (Martin) som hittar ett manus han tycker verkar fantastiskt – tyvĂ€rr har han ingen karriĂ€r lĂ€ngre, och inga pengar, sĂ„ han övertalar sitt b-team att göra en film med superstjĂ€rnan Murphy genom att filma honom utan hans vetskap. LĂ„ter det lĂ„ngsökt? Ja, men vad var det jag sa.

Det finns tvÄ roliga saker med filmen. Det ena Àr en kul drift med scientologikyrkan, dÀr en stirrig Terence Stamp (detta Är ingen annan Àn Valorum i min bok) Àr komiskt allvarlig ringledare. Murphy Àr ocksÄ kul i sin andra roll, som en ultranörd som rÄkar se ut precis som superstjÀrnan.

I övrigt Àr filmen dum över grÀnsen till det distrÀa, och storyn faller gÄng pÄ gÄng pÄ sin egen orimlighet. Det irriterande Àr att filmen egentligen faller pÄ en enda sak och det Àr att Martins huvudroll ska vara en filmregissör med Hollywood-erfarenhet, varför hela storyn blir kortsluten. Hade han inte haft en aning om hur man gör film, eller hade han varit en Ed Wood, sÄ hade det inte varit nÄgra problem.

Jo en till sak Ă€r rolig, den svenska titeln ”Knubbigt regn”. Chubby Rain Ă€r ju titeln pĂ„ filmen-i-filmen – de svenska titelsĂ€ttarna missade tydligen sjĂ€lva skĂ€mtet, dvs. att titeln Ă€r usel och att ingen skulle vilja se en film som heter ”Knubbigt regn”… men vad gör man.

BROKEDOWN PALACE

SÄ det blöta Äret 1998 kom en film som hette FrÄn himmel till helvete, dÀr Anne Heche spelade advokat som försökte frita en Generation X-hippie (Joaquin Phoenix) som rÄkat hamna i fÀngelse i Malaysia.

NĂ„gon sa uppenbarligen ”hold my beer” hĂ€r och gick och gjorde Brokedown Palace, dĂ€r BBF:sen Claire Danes och Kate Beckinsale sticker pĂ„ semester i Thailand dĂ€r de omgĂ„ende luras av en slemmig lurendrejare och hamnar i fĂ€ngelse för droginnehav. DĂ€refter visar det sig, indeed, att den thailĂ€ndska juridiken gör det svĂ„rare för dem att frikĂ€nnas Ă€n de rĂ€knat med. Nu Ă€r det Bill Pullman som spelar den obligatoriska lĂ„gbudgetadvokaten som försöker fĂ„ dem fria trots det korrupta och förvridna systemet.

BĂ„da filmerna har liknande problem – framför allt slösar de tid och engagemang pĂ„ melodramatiskt trams. Jag tror inte att Martin Schibbye och Johan Persson satt och tjafsade om vem som legat med vem och gav varandra silent treatments nĂ€r de satt i KalityfĂ€ngelset, men tjejerna i den hĂ€r filmen verkar dĂ„ och dĂ„ förvandlas till dokusĂ„padeltagare. Att manuset inte tar hĂ€nsyn till vare sig verkligheten eller karaktĂ€rerna pĂ„ papperet har förstĂ„s att göra med att nĂ„gon ”professionell” manusskrivare suttit sig ner och svetsat ihop en gĂ€ng hĂ€ndelser som en jĂ€rnvĂ€g som ska fĂ„ loket att gĂ„ hela vĂ€gen runt. Det Ă€r den typ av ”storytelling” dĂ€r klyschor anvĂ€nds som ingredienser i ett recept och dĂ€r inte en enda mĂ€nsklig, originell impuls fĂ„r plats. KaraktĂ€rerna blir som robotar som helt enkelt gĂ„r dit manuset vill, sĂ„ fort nĂ„gon drar i spaken som sĂ€ger att nĂ€sta twist ska leda till nĂ€sta konflikt. Allt sĂ„ att nĂ„gon ska fĂ„ betalt för en film vi alla glömmer bort pĂ„ en sekund.

Bildresultat för "smashmouth" + "all star" gif

Bildresultat för "smashmouth" + "all star" gif

BILLBOARDLISTAN 14 AUGUSTI 1999

  1. Christina Aguilera – Genie In A Bottle
  2. K-Ci & JoJo – Tell Me It’s Real
  3. Destiny’s Child – Bills, Bills, Bills
  4. Smash Mouth – All Star
  5. Jennifer Lopez – If You Had My Love
  6. Backstreet Boys – I Want It That Way
  7. LFO – Summer Girls
  8. Pearl Jam – Last Kiss
  9. 702 – Where My Girls At?
  10. Will Smith feat. Dru Hill & Kool Mo Dee – Wild Wild West

Singeletta i Sverige (femte veckan): Lou Bega – Mambo No. 5 (A Little Bit Of
).

Etta pĂ„ svensktoppen (elfte veckan): Björn Afzelius – FarvĂ€l till slĂ€kt och vĂ€nner.

DETROIT ROCK CITY

SĂ„, som om vi behövde pĂ„minnas sĂ„ handlade sommaren 1999 vĂ€ldigt mycket om ungdomsfilmer och tonĂ„rskomedier. Liksom Scream hottade upp rysaren sĂ„ hottade Clueless upp high school-filmen. Genren mĂ„ste ha peakat hĂ€r – jag misstĂ€nker att American Pie var en snackis pĂ„ förhand, vilket startade en kapplöpning av ungdomsfilmer alla lobbade för sommaren 1999. Det Ă€r sĂ„ det brukar gĂ„ till, i alla fall.

Detroit Rock City Àr inte den bĂ€sta eller den sĂ€msta. Den utspelar sig pĂ„ 70-talet och handlar om fyra rockkillar i high school som Ă€r pĂ„ vĂ€g till sitt livs första KISS-konsert, men nĂ€r en av killarnas strĂ€nga mamma brĂ€nner biljetterna mĂ„ste de gĂ„ igenom en del möda för att ta sig till showen. Börjar, just, som en American Pie i forcerad 70-talsstil och fortsĂ€tter som en vĂ€ldigt bred roadmovie/ungdom-pĂ„-Ă€ventyr-film. Ganska ojĂ€mnt, med lika mycket pueril kiss och bajs-humor som genuint fina och vĂ€lspelade stunder; sebar, men ingenting som gĂ„r över medlet, i synnerhet pĂ„ grund av ett otillfredsstĂ€llande slut…

DICK

… och, hang on. Den hĂ€r filmen hade kunna utspelat sig i samma universum, i en annan del av 70-talet liksom. Dick Àr dessutom precis lika halvbra – en OK men lĂ„ngsökt komedi om tvĂ„ naiva tonĂ„rsflickor som av idel slump ramlar över Watergate Ă„r 1972 och blir de som sĂ€ljer nyheterna till Woodward och Bernstein (hĂ€r av nĂ„gon anledning gestaltade som karikatyrer av Will Ferrell och Bruce McCulloch). Detta var ju uppenbarligen innan man visste vem Deep Throat faktiskt var, sĂ„ man kunde roa sig med lite historisk spekulation: TĂ€nk om det var tvĂ„ random tjejer som bara hade vĂ€garna förbi.

Ja tÀnk om. Det lÄter vÀl kanske inte jÀttetroligt? Filmens stora krux Àr att den inte kan övertyga en alls. Storyn Àr verkligen forcerad frÄn början till slut och manuset verkar börja i historiska hÀndelser och sedan arbeta fram nödlösningar baklÀnges, samtidigt som filmen rent tonmÀssigt och ideologiskt Àr fast i en konstig blandning av Nixon och Dum och dummare.

Det ska dock sÀgas att Kirsten Dunst och Michelle Williams Àr lysande som de naiva tonÄrsflickorna, och de lyckas Àven ge filmen en mer eller mindre autentisk 70-talsfeeling. Jag var ju sjÀlv inte dÀr, men alltid nÀr 70-talet ska gestaltas pÄ film sÄ Àr karaktÀrerna alltid ironiska och rebelliska som om Generation X Äkt tidsmaskin. Min uppfattning om eran har alltid varit att folk var rÀtt fyrkantiga och töntiga om man jÀmför med de ironiska generationerna, och det Àr precis den kvalitén som Dunst och Williams spikar. De hÄller liv i filmen sÄ att den kan passera som TV-filmliknande bagatell, vilket under omstÀndigheterna inte Àr fy skam eftersom den egentligen inte fungerar alls.

IN TOO DEEP

Ett till bra exempel pĂ„ augustis low flow. In Too Deep Àren sĂ„dan dĂ€r frustrerande film som inte Ă€r dĂ„lig men som heller aldrig blir sĂ„ bra man tycker att den borde vara. Den dyker upp som den dĂ€r killen pĂ„ mötet som egentligen inte behövde komma men som för sĂ€kerhets skull dök upp Ă€ndĂ„, ”utifall att jag skulle behövas” typ.

Jag mÀrker sjÀlv att jag inte ens förmÄr hitta pÄ ett LL Cool J-skÀmt, trots att han var med i tvÄ filmer denna sommar som bÄde hade DEEP i titeln. Var det LL som ville fördjupa sin karriÀr?

HĂ€r spelar han den hotfulla knarkskurken med nicket God – eh, ja men om det inte funkar sĂ„ bra sĂ„ Ă€r Ă„tminstone Omar Epps pĂ„ plats. Han Ă€r riktigt bra som undercoversnuten som förlorar sin moraliska kompass mer och mer ju djupare in i rollen han kommer. Han lyckas nĂ€stan göra sin rollfigur mer komplex Ă€n den Ă€r pĂ„ papperet, varför In Too Deep ocksĂ„ hela tiden kĂ€nns som en film som hela tiden Ă€r pĂ„ vippen till att sĂ€ga nĂ„got intressant. Men efter mycket om och men nöjer den sig Ă€ndĂ„ med en avmĂ€tt, rĂ€tt ljummen upplösning, som om den inte riktigt vĂ„gar gĂ„ in just pĂ„ djupet.

THE IRON GIANT

En till film jag inte sÄg nÀr det begav sig som sedan vÀxt sig till att bli en riktig klassiker för mÄnga. NÀr jag vÀl sÄg den hade jag naturligtvis för höga förhoppningar. Det Àr en extra vÀlgjord tagning av en klassisk, gammaldags typ av familjefilm, absolut, men det Àr ocksÄ en mycket klassisk, gammaldags typ av familjefilm. Utspelar sig pÄ 50-talet, sÄklart, och handlar om en entusiastisk pojke som blir vÀn med titelfiguren, en robot som kraschar frÄn rymden. Naturligtvis kommer myndigheter och snokar i saken och pojken mÄste se till att hans nyvunna vÀn inte blir skrotad.

Mysig retroromantik, vĂ€lskrivna karaktĂ€rer, allmĂ€nt bra flyt… synd bara att den inte Ă€r speciellt originell…? Men vad vet jag.

BILLBOARDLISTAN 21 AUGUSTI 1999

  1. Christina Aguilera – Genie In A Bottle
  2. Destiny’s Child – Bills, Bills, Bills
  3. K-Ci & JoJo – Tell Me It’s Real
  4. LFO – Summer Girls
  5. Smash Mouth – All Star
  6. Backstreet Boys – I Want It That Way
  7. 702 – Where My Girls At?
  8. Jennifer Lopez – If You Had My Love
  9. Pearl Jam – Last Kiss
  10. Naughty By Nature feat. Zhane – Jamboree

Singeletta i Sverige (sjĂ€tte veckan): Lou Bega – Mambo No. 5 (A Little Bit Of
).

Etta pĂ„ svensktoppen (tolfte veckan): Björn Afzelius – FarvĂ€l till slĂ€kt och vĂ€nner.

MICKEY BLUE EYES

Jag vet att jag sÄg den hÀr filmen. Jag kan till och med ha sett den igen. Jag kan till och med förestÀlla mig att den Àr helt okej?

Men det Ă€r logiskt att jag inte minns den. Sommaren 1999 var Hugh Grant med i Notting Hill, jag menar han kan ju inte tro att man ska komma ihĂ„g en till film? Det Ă€r samma sak med Julia Roberts, som denna sommar ocksĂ„ gjorde Notting Hill (… duh) men sen slĂ€ngde in Runaway Bride, för varför inte maxa sin nĂ€rvaro nĂ€r man Ă€ndĂ„ Ă€r igĂ„ng.

DÀrutöver verkar pitchen om Analysera mera gÄtt hett i Hollywood, för jag förestÀller mig att nÄgon bestÀmde sig för att proaktivt försöka rida pÄ vad de tÀnkte sig var en maffiakomeditrend. En trend som aldrig riktigt kom, vare sig med Joe Pesci i Min kusin Vinny eller Marlon Brando i Ny i maffian. Hugh Grant skulle vÀl inte direkt trolla fram en succé med knÀna. DÀremot splittade han efter tretton Är med Elizabeth Hurley, som producerade denna, efter en hel del torra och vÄta prövningar.

NÀ, inte heller detta Àr den mest spÀnnande kroken pÄ 1999-gatan.

MYSTERY MEN

Och… ijeaĂ€e inte riktigt den hĂ€r eller.

Mystery Men borde förstÄs vara retroaktivt intressant eftersom den Àr en superhjÀltefilm, till hÀlften seriös och till hÀlften parodi men till skillnad frÄn de flesta pÄ den hÀr tiden fullt med know-how och referenser (faktiskt byggd pÄ nÄgon form av serie eller annan, av Bob Burden som var med och skrev manus).

Naturligtvis har den ocksĂ„ dykt upp helt obligatoriskt pĂ„ diverse klickbeten ĂĄ la ”15 Movies from the 90’s You Totally Missed!” SĂ„ om du vill vara mĂ€rkvĂ€rdig kan du göra misstaget att kalla den hĂ€r filmen för underskattad och förbisedd.

Pitchen Ă€r att ett gĂ€ng ”superhjĂ€ltar” (lĂ€s: nollor) med tvivelaktiga superkrafter beslutar sig för att slĂ„ samman sina huvuden för att rĂ€dda Captain Amazing (Greg Kinnear), Champion Citys sjĂ€lvupptagne, förnĂ€me och hĂ„rt sponsrade superhjĂ€lte, som kidnappats av Ă€rkefienden Casanova Frankenstein (Geoffrey Rush).

Filmen visar upp sina anti(klimax)hjĂ€ltar – Hank Azaria spelar lĂ„tsasmaharadja som kastar bestick, underskattade Kel Mitchell Ă€r osynlig nĂ€r ingen tittar pĂ„ honom, Ben Stillers superkraft Ă€r att han alltid tappar humöret – och Ă€ven om jag tycker de oftast Ă€r riktigt roliga sĂ„ hĂ€nder inte sĂ„ mycket i sjĂ€lva filmen. Manuset Ă€r som en samling sketcher utan en intrig, vilket gör att filmen inte riktigt mynnar ut till nĂ„got, sĂ€rskilt nĂ€r den har mage att pĂ„gĂ„ i tvĂ„ timmar. Det finns en punkt nĂ€r man kan höra publiken artigt men bestĂ€mt viska ett ”OK, nu rĂ€cker det…” Behovet att sluta titta pĂ„ barnteatern Ă€r nĂ€stan övervĂ€ldigande, men vi mĂ„ste in i en tradig final och vad som skulle vara lĂ€ttsamt och roligt blir snart en smĂ€rre pĂ€rs.

En mycket bÀttre variant av ett snarlikt koncept kom i december med Galaxy Quest, som narrades med Star Trek och precis lyckades berÀtta nÄgon slags riktig story ocksÄ. Nyckeln Àr att inte försöka för mycket.

THE SIXTH SENSE

Just ja! Vi Ă€r fortfarande kvar i 1999, ett av de mest omhuldade filmĂ„ren i filmhistorien. Augusti ger en inte sĂ„ mĂ„nga pĂ„minnelser. Men att SjĂ€tte sinnet slĂ€pptes i augusti hjĂ€lper till att förklara varför filmen blev en sĂ„dan gigantisk succĂ© – större Ă€n ni kanske minns, rentav, för lĂ€nge var denna film en av de 50 mest inkomstbringande i filmhistorien, och den mest framgĂ„ngsrika skrĂ€ckfilmen (om man vill kalla den det) fram tills Det. Den kom precis i rĂ€tt tid, redo att Ă€ta upp rötmĂ„nadens knappa konkurrens och dĂ€refter segla vidare genom september, via oktober, Halloween och till och med jul, Ă„rstider som alla passar för den hĂ€r filmen.

Sedan Ă€r det sĂ„klart ocksĂ„ bara en bra film, helt enkelt. Eftersom den tagit sig in i nĂ„gon slags kanon struntar jag i att skriva nĂ„got om vad den handlar om – om du Ă€r ung nog att aldrig sett den eller hört talas om den sĂ„ kan jag bara rekommendera dig att se den, men utan att lĂ€sa eller se nĂ„got om den pĂ„ förhand. SjĂ€lv har jag en kĂ€nsla av att jag kommer komma tillbaka till filmen i en lĂ€ngre text. Mina tangenter tackar aldrig nej till lite Nighty.

BILLBOARDLISTAN 28 AUGUSTI 1999

  1. Christina Aguilera – Genie In A Bottle
  2. Enrique Inglesias – Bailamos
  3. LFO – Summer Girls
  4. Destiny’s Child – Bills, Bills, Bills
  5. Smash Mouth – All Star
  6. 702 – Where My Girls At?
  7. Jennifer Lopez – If You Had My Love
  8. K-Ci & JoJo – Tell Me It’s Real
  9. Backstreet Boys – I Want It That Way
  10. Pearl Jam – Last Kiss

Singeletta i Sverige (sjunde veckan): Lou Bega – Mambo No. 5 (A Little Bit Of
).

Etta pĂ„ svensktoppen (trettonde veckan): Björn Afzelius – FarvĂ€l till slĂ€kt och vĂ€nner. Svenska seniorer behövde inte mer Ă€n en lĂ„t per sommar.

TEACHING MRS. TINGLE

Den hĂ€r filmen minns jag att jag sĂ„g. Den hette Killing Mrs. Tingle i Sverige, och det var Ă€ven vad den skulle hetat. Den blev dock uppskjuten (kanske jag borde sĂ€ga försenad) och titelĂ€ndrad pĂ„ grund av Columbine, vilket inte direkt gjorde mycket för dess framgĂ„ngar. Filmen var en megaflopp och den markerade slutet för slashervĂ„gen pĂ„ 90-talet. Kevin Williamson, som skrivit ”Dawson’s Creek”, Scream-filmerna och Jag vet vad du gjorde förra sommaren, visade sig hĂ€r nĂ„ vĂ€gs Ă€nde och Ă€ven nĂ€r Wes Craven gjorde den tredje Scream-filmen Ă„ret dĂ€rpĂ„ var han komprimerad av krav pĂ„ mindre vĂ„ld, blod och medelklassmiljöer. SĂ€ga vad man vill om videovĂ„ld, Columbine tog död pĂ„ den hĂ€r trenden.

Filmen, som handlar om tre high school-stereotyper som rÄkar kidnappa deras onda lÀrare (Helen Mirren!), minns jag som kass och patetisk. Det Àr möjligt att jag red med i vÄgen, för jag har inte sett filmen sedan det begav sig. Det Àr möjligt att jag inte tÀnker se efter igen i första taget.

THE THOMAS CROWN AFFAIR

Det hÀr Àr en ganska mysmÀrklig double feature tillsammans med Den 13:e krigaren, kanske. John McTiernan gjorde bÄda filmerna, och de kom i samma augustimÄnad, och det var som att den ena filmen var den utspÄrade festen och den andra den hyggligt efterkloka dagen efter.

Ärligt talat Ă€r den hĂ€r filmen precis lite för matt – en remake pĂ„ en halvklassiker frĂ„n 1968 som hade Steve McQueen och Faye Dunaway i en katt- och rĂ„ttalek mellan konsttjuv och försĂ€kringsagent. Man kan tycka att Pierce Brosnan och Rene Russo Ă€r perfekt valda hĂ€r; sĂ€rskilt Brosnan, som ju vid det hĂ€r laget var 007. Faktiskt borde denna film ha fungerat som förfest till VĂ€rlden rĂ€cker inte till som kom nĂ„gra mĂ„nader senare. Men de Ă€r faktiskt bĂ„da tvĂ„ lite för sympatiska för sina roller.

Det Ă€r dock pĂ„ alla sĂ€tt och vis den ultimata ”sitta och jĂ€s framför TV:n en söndag”-filmen. McTiernan kunde verkligen konsten att skapa robusta, proffsiga produktioner med snyggt flyt. Men manuset vill ha en sexig thriller och filmen blir Ă€ndĂ„ lite mer av en romantisk melodram, och det hela kommer inte riktigt ihop sig.

Fast ett litet plus i kanten för Dennis Leary och Frankie Faison som spelar FBI-agenter. De har inget utrymme att göra mycket, men matchningen Àr sÄ enkel och sjÀlvklar att man önskar att de kunde fÄ en egen film. Faye Dunaway Àr ocksÄ med pÄ ett hörn, som Brosnans terapeut. I jÀmförelse med resten av filmen har hon har mer dynamit i lillfingret.

UNIVERSAL SOLDIER II: THE RETURN

Huöjj! SÀga vad man vill om den första Universal Soldier-filmen men den hÀr tvÄan Àr skandalöst skrÀpig.

SĂ€ger tvĂ„an, men egentligen var det en fyra, om man rĂ€knar med tvĂ„ andra direkt-till-video-filmer… och det Ă€r nĂ€stan sĂ„ att man borde, för direkt till video Ă€r exakt vad den hĂ€r filmen kĂ€nns som.

Den kom till oss under actionhjÀltarnas sista tvekande steg pÄ toppen/pÄ vÀg ner. Otroligt nog hade den alltsÄ en amerikansk biopremiÀr, liksom Steven Seagals sista ordentliga filmer, och liksom Seagal (och gÀnget) representerar den Jean Claude Van Dammes sista tid i rampljuset.

Mer Àn nÄgot annat kÀnns filmen som ett lÄngt avsnitt av nÄgon TV-serie man ser pÄ sexan eller sÄ. Van Damme mÄste slÄss mot en pluton av sina likar som slÀpps lös av en ond dator med det mindre hotfulla namnet SETH, som strax tar plats i en hunkig Michael Jai White-kropp och man kan liksom se vart reklamen skulle komma in.

Med det sagt kan man inte sÀga att den hÀr filmen Àr trÄkig. Hell no! Det Àr en sÄdan dÀr b-film som Àr sÄ löjlig och lökig att man lÀtt missar att den ÀndÄ Àr gjord pÄ gott humör, har ett par hyggliga actionscener och Àr tacksamt kort. Ska man dra pÄ nÄgot för skojs skull sÄ kan man chansa pÄ betydligt sÀmre och framför allt trÄkigare filmer.

Men ord som ”blockbuster” Ă€r förstĂ„s inte orden att anvĂ€nda. Knockbuster, snarare. Jag kan i vilket fall som helst inte förestĂ€lla mig en bĂ€ttre sommardödare. Glassen har smĂ€lt och fruktsalladen ruttnat och Hollywoods hyllor Ă€r lĂ€nsade och bara Universal Soldier II finns kvar. Hösten Ă€r pĂ„ vĂ€g och med den nya leveranser av Ă€dlare frukter.

PĂ„ Ă„terseende… In The Year 2000…!!!!

FREDRIK FYHR

PS.

Svenska biopremiÀrer sommaren 1999

7 maj
Star Trek Insurrection
Hi-Lo Country
Bara vĂ€nner – en kĂ€rlekshistoria
Ögonblicket före tystnaden
Ödets makt

12 maj
Ett litet mirakel – Simon Birch

14 maj
Arlington Road

21 maj
Inte som andra
Entrapment

28 maj
Vid första ögonkastet

4 juni
Office Space

11 juni
She’s All That
Notting Hill

30 juni
Waterboy
The Polish Bride

2 juli
Henry Fool
Spring Lola
Mumien

9 juli
Matrix

14 juli
Överraskande arv

16 juli
En kos orgasm
Serial Lover
The Out-of-Towners
En djÀvulsk romans

21 juli
AvsÀndare: Anonym

23 juli
Wild Wild West

28 juli
I skuggan av Titanic

30 juli
Tango
10 orsaker att hata dig

6 augusti
EDtv
Ravenous
Lyssnaren
Till salu

13 augusti
Buena Vista Social Club
Jeanne – jungfrun av OrlĂ©ans. Del 1. Striderna
Universal Soldier – Ă„terkomsten
Varsity Blues

13 augusti
Jeanne – jungfrun av OrlĂ©ans. Del 2. FĂ€ngelserna

14 augusti
Star Wars: Episod I – Det mörka hotet

19 augusti
Mifune

20 augusti
Sex lektioner i kÀrlek
Sonatine
Svar med foto
American Pie

27 augusti
Dougs första film
eXistenZ
Jawbreaker
Juha

LĂ€mna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fÀlt Àr mÀrkta *