Jag antar att det bara finns två typer av överlevnadsfilmer – de som är övertygande och de som inte är det. Med tanke på att överlevnadsfilmer bara handlar om en sak – överlevnad – handlar mycket om ren filmteknik. Hur ska filmen göra det verkligt? Hur ska den övertyga oss om att vi är med om en emotionellt och fysiskt överväldigande nära döden-upplevelse? Hur ska den få oss att bli imponerade ånyo över naturens storhet, och beundra människans möjligheter till överlevnad?
Det finns de filmer som lyckas, och så finns det filmer som 6 Below, där Josh Hartnett spelar en snowboardåkare som går vilse i en snöstorm i Sierra Nevada och får överleva med sina tankar och inre demoner i den iskalla vildmarken.
Det hela är byggt på någon verklig händelse eller annan, förstås, men allt filmen fick mig att tänka på var kaffe. Jag älskar kaffe, nämligen, och jag kunde se framför mig hur skådespelarna och filmteamet medan de spelat in den här filmen stått och hängt medan kameraassistenterna riggade tagningarna. 6 Below spelades in på vad som verkar vara en schysst skidort i Ohio, och jag kan tänka mig att inspelningen inneburit en och annan after ski-session. Varför började jag inte arbeta inom filmbranschen? Tänk att få betalt för att ödsla tid och dricka kaffe med Josh Hartnett, säker i vetskapen om att man har en fast inkomst även om man gör en film ingen behöver se.
Mina fikafantasier kom från faktumet att ingenting i 6 Below är övertygande, vilket förstås är ett klart minus i en sådan här film. En annan sak som förlamar filmen är att den faller in under subgenren ”amerikansk nyfrälsarfilm”, såsiga saker med aktivt kristna budskap, och även om propagandan är rätt undertryckt i den här filmen så slutar den på väldigt smöriga noter, med magstarka föreläsningar till barn som får lära sig att de ska ”lita på det osynliga”.
Därutöver är också 6 Below en väldigt klichétung och formulabaserad film – allt från Hartnetts berättarröst, som tidigt får oss att förstå att denna ”verkliga berättelse” inte kan finnas om Eric (som Hartnett spelar) inte överlever i slutet, till alla scener där vi ser honom sitta och huttra i all oändlighet – man måste fundera lite på hur filmskaparna tänkte. Hartnett huttrar på, och ju längre filmen pågår desto fler istappar får han i håret, men det ser aldrig ut som något annat än Hartnett på en filminspelning. Jag antar att teamet bara riggade scenen och hoppades på det bästa.
Vad har vi mer? Jo, flashbacks förstås, som förklarar hela den moraliska berättelsen som ger Erics överlevnadsberättelse sin mening. I det här fallet har vi en barndom präglad av en arg pappa som drillar pojken till att bli hockeyproffs – eftersom han inte vill att sonen ska bli nio till fem-knegare – och Mira Sorvino spelar den hunsade mamman, en till någon mån #metoo-relaterad roll (Sorvino var en av de ledande namnen i den ursprungliga rörelsen).
Eric är ju snowboardare men i flashbacksen är han hockeyspelare, alltså, vilket ger oss den mindre spännande frågan ”när bytte han bana?” att fnula på. Erics attitydproblem är de vanliga, hursomhelst. Hans coach får chansen att helt utan spår av ironi droppa repliken ”There’s no I in team! Gett off my ice!”
Vi lär oss sedan att Eric sniffat meth och hamnat i en ”dålig bana” – ironiskt nog är han på berget för att ge sig själv en sjudagars detox, men guden i himlen har förstås sätt att spela spratt på oss. Filmens lärdom är att droger må vara dåliga för ditt liv, men att nästan dö är ett bra sätt att överleva på. Ibland kan vi inte vara säkra på om Eric lider av vätskebrist eller abstinensrelaterade hallisar, men filmen är inte tillräckligt ambitiös för att det ska gå att tolka som medveten ambiguitet. Det här är främst av allt en film för den som vill se Hartnett med rumpan i månljuset yla åt natthimlen och ropa saker som ”You can’t stop me!!!”
En del av mig vill inte klaga för mycket på filmen – regissören Scott Waughns förra film, Need for Speed, anklagade jag för att vara en tveksamt okomplicerad glorifiering av streetracing – 6 Below går käpprätt åt andra hållet, och är en moralistisk föreläsning om farorna med… tja, faror.
Problemen är i slutändan tekniska – liksom i Need for Speed finns det inget moment i filmens bilder, ingen känsla av närvaro eller angelägenhet. Det är en film som vet vad för typ av film den vill vara, men den har ingen bra strategi för att bli den filmen – det syns extra tydligt i de tillfällen då skådespelarna lagt på nya repliker i ljudmixen för att desperat försöka hotta upp scener där för lite händer, eller (ännu värre) överförklara scener som inte behöver förklaras.
Det står still, kort och gott, och 6 Below pågår ungefär som en föreläsning som inte kommer någonstans, eller som ett dåligt improviserat magitrick där publiken undrar om inte något vid någon punkt ska försvinna eller komma tillbaka.
FREDRIK FYHR
6 BELOW
6 Below: Miracle on the Mountain. 2017 USA 98 min. färgfilm codex (Redcode RAW, 6K) DCP 2.77:1. 7:17:1 (enskilda sekvenser). Regi: Scott Waugh. Manus: Madison Turner, efter boken av Eric LeMarque och Davin Seay. Producent: Bradley Pilz, Simon Swart, Tucker Tooley, Scott Waugh. Huvudsakliga skådespelare: Josh Hartnett, Mira Sorvino, Sarah Dumont, Kale Culley, Jason Cottle, Austin R. Grant, Nathan Stevens, Marty McSorely, Sean Pilz, Vashi Nedomansky, Joey Miyashima, David H. Stevens, Beth Waugh. Foto: Michael Svitak. Klippning: Vashi Nedomansky, Scott Waugh. Musik: Nathan Furst. Scenografi: Diane Millett. Kostym: Jacqueline Newell, Jacqui Newell. Produktionsbolag: Dune Entertainment, October Sky Films, Sonar Entertainment, Stormchaser Films, Tucker Tooley Entertainment. Svensk distributör: Noble Entertainment (DVD/BR). Kategori: Brett äventyrsdrama enligt överlevnadsformula (biografisk), situationskonflikt med karaktärsporträtt som narrativ. Genre: Drama, äventyr, överlevnadsfilm, inspirationsberättelse, missionärsfilm, med inslag av familjemelodram, såpopera, Young Adult och sportfilm. Premiär: 13 oktober 2017 (USA, Storbritannien). Svensk premiär: 5 februari 2018 (DVD/BR/VOD).
Omdöme: Generisk produktion som följer alla de traditioner och konventioner som lagts ut från tidigare överlevnadsdramer; anonymt manus, opersonlig regi och en allmänt icke-övertygande iscensättning gör filmen menlöst hantverksmässig, karaktärslös och (mest relevant) misslyckad som spänningsfilm.
Ett svar på ”6 Below”